Aftonbladet – 8 januari 1849, sida 3

, AR NTIVDIID KU LAR BIT RURAL ART IVE FRIAS ; i (Forts. fr. fredagsbl.) Andra eller inflammationsperioden. De tills I Idato ej så synnerligen markerade symptomerna blifva Iplötsligen mycket häftiga och derföre mera synliga. Jinom 924 å 48 timmar synes sjukdomen i hög grad tlutvecklad och dess närvaro kan ej misskännas. Få IH lundantag förekomma. — Stundom tilltager sjukdoImen gradvis och likmässigt i häftighet, utan att Idess förlopp genom tydliga kännemärken kan åtskiljas i olika perioder. Båda perioderna flyta då omärkligt i hvarandra. , Den sjuke aflägsnar sig ifrån krubban och tillIkännager alla tecken af en häftig lunginflammation Joch dermed förbunden feber. En fross-skakning inIställer sig, hvarvid hornen, öronen, extremiteterna loch munnen kännas kalla; efter en kort tid omvexlar fross-skakningen med en betydlig hetta, som Ikännes å alla kroppens yttre delar. Stundom återkommer denna fross-skakning, eller temperaturen är olika fördelad, så att t. ex. ena hornet är kallt, det andra varmt. Mången gång öfverses dessa frossanIfall, emedan de antingen äro af kort varaktighet Teller ej nog markerade. Men alltid inställer sig en förökad värma å hornen, öronen, näsan, munnen och extremiteterna, och hela kroppens yta kännes varm. Ögonen synas framstående, röda, glänsande eller betäckta af en tunn tårvätska; muhlen är torr, glänsande och mycket varm; tungan är torr, rynkig eller obetydligt fuktig; munnens inre är varmare och rödare än vanligt. Vigtigare och mera utmärkande lungsjukan äro de stöningar vi iakttaga hos andedrägten. Densamma är mycket ansträngd och förökad; flankorna och refbenen sättas i stark rörelse; djuret andas 30 å 40 gånger i minuten; näsvingarne röras starkt och påfallande och näsborrarne utspärras. Näsans slemhinna synes högröd och klart slem fiyter droppvis från näsborrarne. Den utandande luften är varmare än under friska tillståndet. Alltid är nu en betydlig feber för handen; vi räkna 60 å 80 pulsslag i minuten, hvarvid pulsen är vanligen. full, hård eller spänd; hjertslagen äro lika många i antal och kännas på venstra sidan af bröstet. Ibland äro bjertats och pulsens slag otydligt kännbara. Atlusten är fullkomligt försvunnen. Den sjuke nosar väl på fodret, men låter detligga orördt, eller . tar den en mun, tuggar långsamt och uppkör derefter med ätandet. Idislingen eger ej mera rum; deremot är törsten förökad. Pjuret dricker med hastighet, med stor ansträngning, samt med uppehåll. På betet skiljer det sig från hjorden, uppsöker någon grop eller annat ställe, hvarest det tror sig finna vatten för att tillfredsställa sin törst. Träcken afgifves högst sällan; densamma är torr, mycket mörk, djup fårad och hird, och då den faller på marken bildar den itke den vanliga flata formen; sällan är träcken naturlig och ännu sällsyntare är den tunn. Urinen är bet. Djuret är dåsigt och modfälldt; dess gång matt och släpande. I enskilda fall iaktteger man under andra periodens första dagar en viss retbarhet, förenad med ett vildt, oroligt utseende och med stegrad energi irtörelserna. Detta förbytes likväl snart med cen allmän modstulenhet. Hufvudet utsträckes rakt och hålles temligen högt; armbogarne stå aflägsnade från bröstet; djuret rör sig ogerna och tager ringa andel i det som tilldråger sig i dess närhet. Hosta återkommer nu mera sällan; den är undertryckt, kort. matt, fuktig. def och utan resonans, samt tydligen förenad med smärta. Vid tryckning på åtskilliga ställen af bröstkorgen viker djuret undan och andedrägten blir stönande. Drägtiga kor kasta gerna. Mjölken försvinner alldeles eller under de första dagarne afsöndras den i ringa. qvanmtitet. Denna oförväntade mjölkförlust, som ock fodrets föremående, äro för landtmannen icke allenast påfallande, utan äfven de tecken, genom hvilkas inträde han mången gång först nu göres: uppmärksam på lungsjukans närvaro, eller blir det honom åtminstone bekant att djuret måste lida af en. svår. sjukdom. 3: — is I de följande 5 å 7 dagarne stiga det feberaktigtinflammatoriska tillståndets symptomer och sluta på densammas höjd genom lungbrand eller öfvergår den till Tredje eller svaghelsperioden. Djuret afmagrar fortfarande, isynnerhet på bröstet och omkring bocarne, samt syhes infallet å flankorna; håret är öfverallt stripigt och utan glans; huden är torr, bård och tätt sluten till sitt underlag; känslolösheten blir större och större; det i hög grad afmagrade djuret står med heaifslutna, djupt infallna, af tjockt, grönt slem rinnande ögon, semt med utsträckt hals och framåt sträckt näsa. Ur näsborrarne flyter ett hvitt, segt och tjockt slem, sem djuret icke mer bortslickar. Svans och öron skakas eller ristas ej mer; flugor, som i mängd infinna sig, besvära ej djuret; beröringen af hankar fördrager detsaktmodigt. Pulsen blir liten och knappast känsbar med 80 å 420 slag i minuten; bjertstagen bliva slutligen otydliga. Hostan är försvunnen, eller är den mycket svag, undertryckt och knappast börbar. Djuret gnisslar med tänderna. Andedrägten sker mycket ofta, dock endast i korta, små tag, stönande, och vid utandningen ristas hela bålen. Foderlust, idisling och mjölkafsöndring åpphöra totalt. ÅA bukhålan kör man ett beständigt porlande; en rödbrun diarrkå infinner sig stendom förenad med uppblåsning. Vattenaktiga svulster uppstå på benen, under buken och bröstet. Andedrägten blir mer och mer besvärlig, rosslande och stönande, ofta med öppen mun; det sjuka djuret är ytterst matt och svegt; det ligger mycket och utsträcker dervid halsen, stödjande hufvudet På marken och hållande munnen öppen. Längre fram kan det icke mera uppstå; andedrägen och hela kroppen bliifya kalla och -djuret dör västan alltid genom qväfning. Den tredje periodens långvarighet är olika; den varar nemligen från ö till 40 dagar. Sällan följer löden före den andra periodens 53:e dag och äfvenså sällan efter tredje periodens 48:e dag. Lungsjukens perioder kunna tillsammens fortfara 2, ja ända till 5 månader. Hos förut mycket försvagade diur, eller sådana, om redan hafva organiska förändringar i lungorna tuberkler, vahrsäckar), kan den åtföljande febern ifven ifrån första början bafva den astheniska (svagnets-)karakteren, som igenkännes af pulsens svaghet ch hjertats tydliga bultning, den påfallande slökeen m. m. Detta oaktadt fortfar sjukdomen icke ällan längre, räknadt från feberns utbrott, än vid eberns inflammatoriska karakter. 4 Lungsjukans förlopp är olika. Mången gång förlir den inom första perioden och uppnår icke fullndig utbildning eller andra perioden. Det sjuka juret hostar en tid bortåt, utan att visa några anIra symptemer, och hostan försvinner förr eller sedare utan att man tagit någon närmare kännedom erom. En annan gång sjuknar djuret häftigare, ostar oftare, afstår från fodret, förlorar något i njölken, afmagrar i ringa grad, bekommer stripiga er 0. Vv. Nu märkes väl att djuret är illomåenec, men detta hålles vanligen för tillfälligt och obeydligt, då djuret, såsom det stundom bänder, af sig jelft tillfrisknar. Men oftast fortskrider sjukdomen ch öfvergår i ancra pericden, då till och med på :e dagen tillfriskning kan egfa rum, nemligen unIT SEIESPE T-FNETGES I GE SUP NPSSRIE I TN ESSEN CET VINNA