Aftonbladet – 8 januari 1849, sida 2

han skall flytta till Civita Veechia — fortfar! lugnet och ordningen i Rom; det enda störande som förekommit är att folkhopar ett par gånger på gatorna ropat lefve republiken. Ministeren tros icke hålla sig länge uppe, och stor nöd herrskar i finanserna, ehuru de nyaste statsobligationerna emottagas af allmänheten. De, utnämnda ledamöterne i den provisoriska juntan mottaga icke sitt uppdrag. Deremot har presidenten för den påfliga regeringskommissionen, Castracane, förklarat att han mottager nämnde befattning. Den bekante frihetskämpen Garibaldi, Montevideos hjelte, såsom han benämnes, är kommen till Rom och tros blifva antagen i påflig tjenst. Folket firar honom mycket. Mamianiska ministeren har beslutit at låta slå en medalj öfver de sednaste händelserna i Rom. På framsidan skall stå: La Giunta provisoria degli stati Romani 1848; på reversen skola afbildas de konsulariska fasces, på ryggen af den liggande varginnan — Roms gamla sinnebild —, statuternas bok och i bakgrunden Petersdömen; deromkring skall stå: (overno constituzionale. Påfven säges hafva sändt kardinal Castracane ett memorandum, innehållande följande fordringar: 1) de lagstiftande kamrarne prorogeras; 2) medborgargardet upplöses och reorganiseras efter andra grunder; 3) tryckfriheten upphäfves temporärt; 4) alla klubbar och sällskaper upphöra med sina sammankomster; 35) inhemska armåcen upplöses; 6) kardinalen Antonelli utnämnes till generalskattmästare. Denna memoir har icke kunnat fås tryckt, utan måst spridas genom afskrifter. Förre krigsministern general Zucchi har undkommit och begifvit sig till Gaöta, tillika med regeringskommissionens begge ledamöter Bevilaequa och Ricci. I ett bref från en af påfvens schweizergarde till hans hemmavarande slägtingar säges: Vår kår är ännu icke upplöst; vi erhålla vår sold såsom förut och behöfva icke göra vakt. Nationalgardisterna, som hafva öfvertagit vår vaktgöring, lefva på den vänligaste fot med oss och dränka oss nästan — i vin. De säga dock att vi för detta endast hafva att tacka våra landsmän, som voro med i slaget vid Vicenza, dem de anse för bröder och hvilka stridt som lejon för Italiens sak. Den nya sardinska ministerens — Giobertis — programm upplästes i Deputerade-kammaren den 16 Dec. Deruti säges: skydd för vår nationalitet och utveckling af våra institutioner äro de begge hufvudpunkterna i vår politik. Nationaliteten hänger på haiföns sjelfständighet och union. Sjelfständigheten bör vara både politisk och moralisk, d. v. s. att den å ena sidan bör utesluta allt fremmande öfverherrskap och å den andra allt fremmande inflytande, som strider mot landets värdighet. Sjelfständigheten kan icke vinnas utan vapen, och regeringen skall egna den största omsorg åt rustningar, beroende det af dessa när kriget kan börja. Hvad unionen beträffar, så är det med lifligt hopp om dess tillvägabringande, som ministeren mottagit konungens kallelse. Den nekar icke att svårigheter möta. Unionen kan icke blifva stadfästad utan samverkan af frisinnade regeringar och folk. — Statsinstitutionernas utveckling grundar sig hufvudsakligen på den konstitutionella monarkiens öfverensstämmelse med tidens demokratiska anda. Ministeren är en varm och upprigtig vän af folksuveräniteten, men anser furstemakten nödvändig för Italiens väl. Ministeren skall förnämligast sysselsätta sig med de arbetande och olyckliga klasserna och taga verksamma mått och steg för att undervisa den stora massan, förbättra dess seder, upphöja den till värdigheten af ett folk. Alla medborgares jemlikhet inför lagen skall förvaras. Provinsernas interesse skall iakttagas lika väl som hufvudstadens. Ministeren skall vaka öfver allt som rörer allmänna säkerheten, kommunalförfattningen och dess palladium: nationalgardet. 1 Genua fortfara oroligheterna. Befälhafvaren öfver nationalgardet, general Parete, har tagit afsked, och konungen har, i stället för den förre generalintendenten, med hvilken genueserne voro missnöjda, skickat till staden en kommissarie med särskildt uppdrag. En mycket konservativ korrespondent säger, att ingen. polismyndighet funnits eller vågat visa sig verksam i staden på lång tid, och klagar öfver den förfärliga allmänlighet hasardspelet vunnit. Det skall bedrifvas af bättre folk på en stor mängd spelhus och af det lägre folket ständigt på alla gator. TURKIET. Konstantinopel företedde den 29 November den numera mycket ovanliga anblicken af en afrättning, som väckte mycket uppseende. En stockmakare, vid namn Kiatik, hade yttrat hädelser mot profeten, så att en Imam hörde det. I vredesmode gaf denne Kiatik ett par slag i bufvudet och blef derföre häktad. Saken kom för andlig rätt, och här blef hädaren dömd att halshuggas med svärd. Det var mycket svårt att bland palatsets hundratals