Aftonbladet – 8 januari 1849, sida 2

Article Image
brast i högijudd gråt ... hennes tårar skuro Bernhard in i själer. O, hvad han afundades de nirvarande fruntimren; de slogo en ring om den gråtande ... de fingo ju trösta henne ... men han ... Det pinsammaste var honom att allt hvad de sade förekom honom så enfaldigt, så hvardagligt, så innerliger kallt. Ur det ena paketet upptog grefvinnan Horn ett fodral af perlemor och guld, innehållande hvarjehanda för fruntimmer behöfliga småsaker. Se, Elisabethl sade hon, i det hon framlemnade det ;hvilket allrasötaste etuil, Min fars blickar ha hvilat deruppå, svarade der gråtögda flickan, det har legat i hans hand, under de hans tankar och böner sväfvade öfver till mig! Och hon förde fodralet med vördnad till sina läppar. vAck, men sel så präktigt, så grannt! Elisabeth har jv fått en skänk, värdig en prinsessa! Se baral! Och hon hade verkligen rätt. Det var ett par armband af ovanligt vackra, äkta perlor. I det enas lås såg man generålens porträtt, omgifvet a! stora briljanter. De båda smyckena ådrogo sig allas beundran då hon höll dem mot ljusen, hvilka bröto sig i dc lixtrande diamanterna. Bernbard skyndade nu äfven fram, liksom för att be. trakta armbanden. Hvad ser jag! utbrast grefvinnan Horn, det andr: armbandets ram är tom! Generalens porträtt finns bara pi det ena... pJa! det är verkligen tomt! inföll hela chören. Min fars porträtt! bad, ehuru med någon häftighet Elisabeth, som för de äldre damernas nyfikenhet ej ännt fått se sin egen gåfva. ,Ack, låt mig få det! Med innerlig rörelse betraktade Elisabeth porträttet. pDet är väl inte så alldeles utan afsigt, som. det andra armbandets ram är tomp, fortfor grefvinnan Horn. Nälr söta far kommer hem, ger han dig väl en medaljong att sätta i den ocksåx Ryttmästaren stod som på glödande kol.. . det var ju hans bild, som borde sättas dit. Hans brinnande blickar spelade kring de vackra armarna, på hvilka omgifninger nu emot Elisabeths egen vilja fästade armbanden. I sir förtjusning varseblef han ej Gyllenstjernas och Horns pi honom lurande ögon: N Men geheimerådet, som ville väcka honom ur han drömmar, lade sin hand på hans arm...

8 januari 1849, sida 2

Thumbnail