Aftonbladet – 8 januari 1849, sida 2

Hvad Frankrikes förhållande till fremmandelmakt angår, kunne vi icke meddela församlingen något om de nuvarande invecklade ställningarne. Denna ställning ålägger oss en förbehållsamhet, som församlingen skall uppfatta, ty vi vilje blott lofva sådant, som vikunnåa hålla. Vi söka öfverallt. hvar det är möjligt, frediig upplösning, emedan sådant är icke blott i Frankrikes utan i hela Europas interessen. Behöfva vi Väl tillägga, alt nationens ära skall vidallt hvad regeringen företager intaga första rummet. Representanter! vår afsigt är i synnerhet att återupprätta och stärka regeringsmakten. Men vi vilje icke för det att ordningen är en nödvändighet antaga eller sätta en gräns för det nya samhällskickets tendenser. Regeringen är icke vårt mål, utan blott medlet. Vi skåda deri det nödvändiga vilkoret för all frihets alia framsteg. Endast säkerhetens fullständiga återupprättande kan tillåta republiken att gifva lif åt de stora, ädla idterna, utveckling åt det allmänna välståndet och af de politiska sederna. Vi skola icke svika någon af dessa interessen. Valet den 40 Dec. har gifvit regeringen cen ofantlig styrka. Vårt bemödande skall blifva, att denna styrka hvarken må förolyckas eller fara vilse. Vi räkne härvid på edert fosterlandssinnade biträde. Krigsteatern i Österrike. De med sednaste post ankomne underrättelser från Wien gingo till den 27 December. Till kompletterande af hvad som inflöt i Fredagsbladets postkriptum, rörande ställningen i Osterrike, meddelas här de få upplysnimgar al intresse som förekomma i de tyska bladen. Enligt en armåebulletin, daterad den 26, hade Windisch-Grätz silt hufvudqvarter i S:t Milos helt nära Mochstrasse; förposterna stodo en half mil från Raab. I södra Ungern hade Ungrarne haft betydliga fördelar öfver Servier och Wallacher, men hade sednare blifvit slagne af en kejserlig kår: under general -Blomberg. Simonich står med sin division vid den lilla fästningen Feopoldstadt. Verkliga tillståndet i Ungern är svårt at! komma under fund med. Berättelserna från Wien, som censureras af Windisch-Grätz dragonofficerare, vet blott attala om dekejserligas oupphörliga segrar och framsteg, och skildra ungrarnes belägenhet såsom förtviflad ; andra blad deremot, som icke stå under e. sådan censur, utan uppträdt i opposition mot det WindischGrätska bajoneltväldet, skildra ungrarnes hållning såsom förträfflig. Ett af dessa blad, Allgmeine Östlerreischsiche Zeitung, berättar följande från Breslau den 27: Förtioendet till Magyrarnes seger är i Pesth, till och medefter Pressburgs fall, ingalunda vacklande. Innan Wieselburg besattes af de kejserlige trupperna, kom det till en fäktning, hvaruti några af de Österrikiska bataljonerna blefvo alldeles sprängda. Krigskommissionen har gifvit alla generaler order att så mycket som möjligt undvika smärre fäktningar, emedan man ännu är sysselsatt med armeens organisation, isynnerhet artilleriets, och först då ämnar man våga en hufvuddrabbning, när man kan operera med alla till buds stående krafter förenade. General Bem, som ännu har en kula qvar i venstra kindbenet, har afgått till Siebenbörgen för att falla general Schlick i flanken. Flyktingarne från Wien hafva organiserat en vålnadslegion. En rent magyarisk kår, Honved, räkar redan 538 bataljoner, hvardera på 4060 man, således en armce af 38,000 man. — Hurudan sinnesstämningen är i Wien kan man bland annat sluta deraf, att alla segerbulletiner från Ungern, som uppslås på gathörnen, nedrifvas om natten. På riksdagen är det tyska partiet, allt sedan Oktoberdagarne. 1 minoriteten oc slaverna hafva fått ett så stort öfvertag, att de komma att diktera församlingens alla beslut. Den politik som representeras af detta parti, måste, i följd af sina omisskännneliga antityska sympatier, allt mera aflägsna Österrike från Tyskland. Enligt Wiener Zeitung skall den Österrikiska regeringen ämna sända en gesandt till påfven i Gi äta. Den 23 hade ryske storfursten Conslantin ankommit till Olmätz, åtföljd en grefve Romanow hvilken, som det förljudes, lär vara kejsar Nikolaus sjelf i egen hög person. SCHWEIZ. Den för delaktighet i uppror mot styrelsen i Freiburg häktade biskop Marilley har den 13 Dec. vid midnatten blifvit förd ur sitt fängelse, slottet Chiilon, öfver franska gränsen, der han sattes i frihet, men förbjöds att återvända till Schweiz. Man hade några dagar förut frågat hvarthän biskopen, efter sin förvisning, ville begifva sig, och han hade svarat, alt som han icke blifvit lagförd eller ens fått veta, hvad han vore anklagad för, så skulle han endast med våld kunna förmås att lemna Chillon, och han ville icke uppgifva någon förvisningsort. Statsrådet i Wallis har formligen upphbäft det ryktbara klostret på S:t Bernhard, derför att munkarne hårdnackadt vägrat lemna en detaljerad uppgift på klostrets förmögenhet. I Luzern ämnar man upphäfva två af de rikaste nunneklostren. Regeringen har fått en kärkommen anledning dertill uti den händeisen, som nyligen tilldragit sig, att en nunna, efter 20 års vistande i klostret Eschenbach, flytt derifrån till sina slägtingar, för att t undgå de barbariska klosterstraffen. s ITALIEN. Medan påfven ännu uppehåller sig i Gaöta, — derifrån man likväl gör Sig beredd på att