Aftonbladet – 8 januari 1849, sida 2

AS 5 obillig fordran hos det täcka könet... Men en annan nyhet, milt herrskap! Konungen har utnämnt hans durchlaucht till generalissimus ... Bestörtning visade sig på de flestes anleten; öfver Gyllenstjernas flög ett hånlöje, och Horn runkade omärkligt på hufvudet. Rn gnista af beundran och vänskap för den ädle, lik ett villebråd, omsnärjde hjelten genomfor den sist nämndes själ. Carl hade nu undertecknat sin dödsdom En djup tystnad herrskade i rummet, lika den, som enlig! folktron inträffar i kyrkan då presten beder för en sjuk. hvilken ej mera skall komma sig. Geheimerådet bröt den och ombytte samtalsämne. Om äfven andra skäl ej förefunnits, skulle Bernhard, genom uniformen, utan hvilken ingen militär den tiden visad sig, hafva väckt hans uppmärksamhet. Herr ryttmästare! sade han, det är väl knappt möj ligt att ni, så ung som ni var då wi sist sågo hvarann ken erinra er mig, ehuru jag fullkomligt påminner mig den lilla volontären, öfver hvars oförvägenhet ej allenas! general Örnstedt, utan ... Min far! ropade Elisabeth, sprang upp och ville skyn da fram till geheimerådet, då en strängt ogillande blick a friherrinnan tvang henne att återvända till sin plats. Geheimerådet nickade åt Bernhard och vände sig til dena unga flickan. pMin fröken! Ni måste förlåta en gammal man att har icke först fullgjorde sitt uppdrag till er; men jag villc spara det till sist, på det att intet hinder måtte afbryt: den förtjusning, hvari jag snart hoppas finna er försatt Ty åtminstone gör ingenting mitt hjerta så godt som ut trycket af ett barns oinskränkta vördnad och kärlek fö: sin far. Han steg upp, fattade Elisabeths hand och förde henne fram till bordet. . Just som jag stod i begrepp att stiga ombord i Stral sund, nalkades mig general Örnstedt och sade, i det har lemnade mig dessa tvänne paketer: Gif detta åt min Elisabeth ochsäg henne, att hon vic betraklandet af dessa småsaker ihågkommer sin far, som — här afbröt geheimerådet, och kunde endast med an slrängning fortsätta — som, näst sin kung, älskar hennt öfverallt; som dagligen ber Gud för henne och i sjelfv: slagtningens buller anropar den allsmäktige om beskyd för sin dotter, i den händelse döden skulle bortrycka hen nes iordiska stöd!