Aftonbladet – 8 januari 1849, sida 2

Bernhard spratt till... blodet jagades upp i hans ansigte ... )Volontären har nu blifvit stör... yttrade von Dittmar . .. tiderna förändras. Dessa ord hade visst lyckats återkalla Bernhard till sig sjelf, om han icke i samma ögonblick nödgats uthärda ett prof till. Ryttmästar Bernhard! är detta porträtt likt generalen ? frågade grefvinnan Horn. Och frågan gjordes verkeligen i all oskuld, ty hon kunde omöjligt föreställa sig att generalen medsitt val till måg fallit på en så obscur person, som den unga militär, hvilken nu stod framför henne. Emedlertid förbryllades den arme Bernhard, och hans mod svigtade då han måste luta sig ned öfver Elisabeths arm för att kunna hedöma likheten. ; Geheimerådet kom honom åter till hjelp, svarade i hans ställe, och lemnade honom sålunda tid att fullkomligt sansa sig. Genom von Dittmars ankomst hade visittimman blifvit ovanligt förlängd, han insåg det och uppsteg: för att taga alsked. På det förbindlgaste bådo honom grefven och srefvinnan Horn att anse deras hus som sitt eget, och hos friherrinnan lofvade han att tillbringa den kommande förmiddagen för att ordna och afsluta de sista räkningarne henne och sig emellan. , Hans afskedstagande blef signal till de andras... Horn hade af artighet redan dröjt en qvart för -länge..och snart såg Elisabeth sig ensam. Hennes hjerta hade verkeligen varit så öfverfullt vid åtankan af hennes far, att bon ej hört grefvinnans anmärkning om den tomma medaljongen, men när hon nu betraktade den på sin arm, tyckte hon sig se Bernhards bild infattad i den. (Forts. följer.) —E—— En viss doktor Andreas Samner i Berlin skrifver i Spenereche Zeitung politiska verldsåsigter. Uti en af dessa liknas staten vid ett stort djur, hvarå konungen utgör hufvudet, medan de öfriga menniskorna bilda resten af organerna. Hofmärnen äro halsen, genom hvilken hufvudet, konungen, sammanhänger dels med bröslet, presterna och de skriftlärde, dels med magen, som består af adeln Oo. s v. De öfriga mediemmarne äro till för att uppbära och underhålla det hela. Liknelsen är rolig nog; frågan är endast, huruvida adeln är en lika angelägen beståndsdel af stats kroppen som magen af menniskokroppen. I det fallet synas älminstene de flesta stater nu för tiden hafva dålig mage, likasom de äro underliga i hufvudet.