mernas händer och besvara deras frågor om hur hon mådde, hur långt hon hunnit i Telemaque, och öfriga ämnen, i hvilka hon mottog eller icke mottog undervisning. Utom Bernhard fanns ingen ung man i sällskapet, men ... sjelfva ålderdomen tjusas af skönheten... äfven Ide allvarsamma rådsherrarne tystnade för att uppmärksamt se och höra det vackra barnet. Omsider var mönstringen öfverstånden och Elisabeth satt nästan orörlig och stum på sin stol. Bernhard drog sig oförmärkt så mycket möjligt var åt sidan för att ostörd få betrakta sin kärleks föremål, under det att samtalet småningom till höger och venster sattes i gång. Det hvälfde sig till det mesta kring arfprinsens af Hessen snara ankomst; de högtidligheter som i anledning deraf skulle anställas, och de närmaste fördelarne af hans förmälning med prinsessan Ulrika. Jag undrar just när vi kunna vänta honom ? frågade grefvinnan Horn. Det hoppas jag snart nog blifva i tillfälle att upplysa, ty i afseende på återstoden af mitt arf väntar jag i dessa dagar en utlänning, ett geheimeråd von Dittmar... Von Dittmar!) upprepade grefve Horn, kommer han hit? Ja. Hvem är det ? : Känner herr grefven honom ? Mycket väl! En ganska intressant man och af inflytande. Han äger dessutom rätt till min personliga tacksamhet, ty utan hans omsorger hade jag ej så snart blifvit återställd till helsan nyss före brölloppet med min salig hustru Inga Tornflyckt, hvilket äfven von Dittmar gjorde oss den äran att bevista ... Ar han i hessisk tjenst? Nej, i österrikisk. I sitt bref nämner han, att han på hitresan kommer att passera Stralsund, och hoppas vid sin ankomst kunna meddela mig vigtiga nyheter. Friherrinnan hade knappast utsagt de sista orden, innan en betjent till henne aflemnade ett kort. Han är redan här! yttrade hon, oeh steg opp för att emottaga den främmande, Hon återkom snart och införde den nyss anmälde främlingen, en man af omkring sextio år, men med ett så vördpadsbjudande yltre, att han på intet sätt deruti ftergaf, hvarken Gyllenstjena eller Horn.