Aftonbladet – 8 januari 1849, sida 1

eRCTINTA Ua. ETTER ER Catilina spelte slut sin roll, lagom till presidentvalet. Denna pjes, byggd påhistorisk grund och interfolierad med några kärleksaffärer, är vacker, intressant och omvexlande. I Catilinas parti ville man märka likhet:r både i utseende och gester med Ledru Rollins personlighet, under det Cicero var helt och hållet Lamartine. De syperbaste k: stymer och dekorationer samt ett mästerligt utförande af rollerna utmärker detta stycke, liksom allt hvad man får se på Theatre Historique. — Man lärer der komma att börja året med en ny pjes: Les Myståres de Londres,. — Franska operan bjuder på Robert och Opera Comique på Regementets Dotter, under det småteatrarne som vanligt omvexla med bitar af mer eller mindre värde. : I söndags eller den 24 höll republikens president revy med alla i Paris vistande militär-corpser. Linieregementer samt några legioner af nationalgardet voro uppställda i Champs-elystes, några legioner på Boulevarden från La Madeleine till rue de la Paix, och slutligen de öfriga legionerna i Tuileri-trädgården. Kavalleriet stod på käen, och Garde mobile på place de la Concorde. Klockan 9 tågade general Changarnier omgifven af officerare ut från Tuilerierna, eftersåg att alla trupper voro på sin plats, och styrde derefter kosan till Elysee-National. Kl, 40 öppnades åter hotelets portar och generalstaben återkom med Louis Napoleon i spetsen. Vägen togs åt Faubourg du Roul till Place Beauveau, der ett linieregemente stod uppställdt, hvilket genast ropade: Lefve Napoleon. Derifrån inåt Champs elystes nästan ända upp till Triumfbågen, der la Banlieu ropade : Lefye Republiken ; några säga, att ett och annat: Lefve Kejsaren äfven hördes såsom cn ärebetygelse åt den aflidne store mannen och åt hans brorson på samma gång. Öfver place de la Concorde styrde tåget till La Madeleine, Bulcvarden till rue de la Paix och Place Vendöme der Louis Napoleon stadnade framför kolonnen, blickade upp till kejsarens byst, helsade och fortsatte revyen utåt rue Castiglione, Rivoli, Tuilerierna och käen. Återkommen kl. 42 till Concordia-torget placerade sig der presidenten med ett par generaler framför den stora alleen åt Champs elystes, under det generalstaben med sin chef Changarnier, stadnade midt emot vid foten af obelisken. Defileringen började, och räckte till klöckan 4. Då invaliderne frammarcherade, anförde af general Petit, densamme som kejsaren famntog vid afskedet från Fontainebleau, red Louis Napoleon fram några steg, räckte handen åt Petit och yttrade: Kejsaren omfamnade tr vid sin sista revy, jag skattar mig lycklig att få räcka et handen vid min första — På altanen framför Marinministerhotelet såg man gubben Jeröme såsom åskådare. Alla regementen ropade: Lefve Republiken, och ett och annat tillade: Lefye Napoleon! — Man hade förut mycket undrat i hvilken kostym Louis Napoleon skulle visa sig, och tog för afgjordt att det skulle bli i svarta kläder med ett trefärgadt echarpe. Nationalgardet intogs således af förvåning då de fingo se honom i uniform af general en chef de la Garde Nationale, med en hatt med ägrett och trefärgade plymager. Man talar mycket härom, ty Louis Napoleon är ingen general och Republikens president har ingen militärisk makt och myndighet; han är blott en civil embetsman. — En löjlig händelse, hvilken ådrog sig de glada fransmännens skämtsamma infall, ägde rum under defileringen. Någon spektakelmakare hade nemligen uppsändt en pappersdrake, hvilken oupphörligt flög och flaxade öfver place de la Corcorde. Den hade fått formen af en Örn med utspända vingar och skulle säkert häntyda på den lefvande Örn, hvilken Louis Napoleon så sinrikt roat sig att tämja och som utskickades att flyga såsom förebud vid hans ankomst, för flera år sedan till Boulogne. General Changarnier gaf slutligen befallning att snöret skulle afklippas, och efter mångfaldiga krokar och omvägar sänkte sig pappersdraken midt i generals-hopen under folkets lifliga applåder. Socialisterna börja som det tyckes nu mer och mer förena sig om en religiös utgångspunkt och religiösa former för sin propaganda. I går på Juldagen voro banketter på åtskilliga ställen, föranstaltade dels af damer, dels af herrar. Kl. half 41 börjades en i Salle Valentino till firande af Frälsarens fädelse. Emellan 3 och 4 tusen personer, män, qvinnor och barn voro församlade kring en mängd stora bord. En sorts predikan hölls att börja med af en hr Constant, hvilken afhördes med djup andakt och aftäckta hufvuden, derefter sjöngs en kör af fruntimmer, författad för tillfället. Nu börjades skålarna, hvilka nästan alla proponcerades af damer: För Frälsaren. — För Guds regering på jorden. — För Julen. — För alla fruntimmer. — För våra mödrar och våra barn. — För Frankrike, nationernas Frälsare. — För Socialistiska och Christliga qvinnor. — En hr Masst proponerade en skål för Jemnlikheten och en monsicur Hervå en annan för Saint-Just. Den sistnämnda var den enda som icke tycktes drickas med någon enthusiäsm, hvaremot tvenne andra för tankans oberoende och om universella friheten mottogos med stormande bifall. Hr Pierre Leroux (som tillika med Cabet och Proudhon var särskildt inviterad) höll ett kort tal, hvilket emottogs med mångfaldiga bravörop. Ett sångsällskap, kalladt Les Enfants de Paris, sjöng åtskilliga körer, ganska vackra, och en tre å fyra herrar deklamerade verser och poemer, dels egna, dels af andra författare. Högtidligheten slöts med en insamling åt arbetare hvilka sakna sysselsättning och allt försiggick ganska ordentligt. Några clegana toiletter märktes just icke, men alla voro snyggt och väl klädde. På qvällen var en konsert i den vackra vinterträdgården, bevistad af omkring 53,000