Aftonbladet – 8 januari 1849, sida 1

KORRESPONDENS-ARTIKEL. (Från Red:s korrespondent.) Paris den 26 Dec. 1848. Louis Napoleons utnämnande till president ingat åter den unga republiken nya bekymmer. Redan satte sig ryktet med sina tusen munnar i omlopp, för att utsprida eller förespå uppror och blodsutgjutelse. Bergets anhängare skulle offentligt protestera mot antagandet af någon president, ett kotteri skulle utropa Napoleon till kejsare, ett annat åter skulle proklamera Henrik V till konung, 0. s. v. Alt det finnes personer, som för egna syften kunna hafva nöje att på detta sätt ingifva rädsla hos en hop lättskrämda personer, vet man väl; men allt detta prat, med eller utan grund, blef dock af nationalförsamlingen förekommet på ett klokt och värdigt sätt. Presidentens proklamerande var bestämdt till den 24 dennes; men hastigt beslöt sig församlingen redan dagen förut den 20 att låta högtidligheten försiggå, stance tenante. Trupperna, hvilka den dagen varit konsignerade i kasernerna, syntes kl. 3 marchera framåt käerna. En undran genomlopp de kringliggande qvarteren och man skyndade ut, för att erfara hvad som var å fårde. Linietrupper uppställdes på käerna, Concordia-bron och omkring nalionalförsamlingens palats. Place de la Concorde omgafs af lancierer och dragoner, och utåt Champselystes formerades haie af nationalgardet. Sedan Louis Lapoleon besvurit konstitutionen, helsat nationalförsamlingen med uppläsandet af några vackra ord, skrifna på ett papper, samt gått bort till general Cavaignac (hvilken placerat sig på venstra sidan) och med några vänliga ord räckt honom handen, under församlingehs stormande bifall, hvilket allt troligen redan är kändt genom tidningarne, uppsteg den nye presidenten i sitt ekipage tillika med gencral Lebreton och nationalförsamlingens vice president hr Lacrosse, hvarvid trummornas hvyvirflar ackompagnerades af invalidernas kanoner. Vagnen omgafs af en talrik och lysande generalstab samt en sqvadron dragoner, och framför densamma gingo tvenne vice presidenter, tvenne sekreterare samt församlingens huissierer och questeurer. Vägen till Elyste-National togs genom Champs-tlystes, och Paris fick först aning om hvad som skett då aftonlidningarne utkommo. Sednare på qvällen samlades några nyfikne utanför hotellets portar, hvilka tid efter annan öppnades för ekipager, som foro från och till; men intet utbrott, hvarken af glädje eller harm, förspordes någonstädes. Här och der märktes några lampioner utanför ctt par fönster, förmodigen hos de ifrigaste Napoleonisterna; men då grannarne icke tycktes hågade att efterfölja exemplet, försvann snart ekläreringen.. — Efter denna dag tyckes det som en hvila inträdt efter alla politiska jfyerläggningar, strider och demonstrationer. Paris oehöfver draga andan efter alla dessa ansträngningar, om så länge och så lifligt sysselsatt och upprört ula menskliga elementer. Man pauserar i politiken, ch nöjen, litteratur, spektakler och de sköna konteraa börja återtaga sin plats i konversationen, efer att så länge hafva varit bortglömde. Italienska peran, helt och hållet upphäfd under någon tid, ommer åter att öppnas i Januari månad, och de erldskända näktergalsrösterna, bortjagade till andra inder af de mörka statsomsorgerna, flyga gerna tillaka till detta konstens tempel, för aw tjusa den tora staden med sina förtrollande toner och med etsamma sjelfva njuta af det lefnadsglada Paris. ——— mL Tmn on TS