Aftonbladet – 5 januari 1849, sida 2

Utan att lemna gubben ur sigte gick Greta-Stina på tå fram till sin man... : Hör, Jakob! Det var rika procentaren på Sqvallertorget .. . Den djupa vördnad, de ofrälse den tiden hyste för adeln, försvann för den vrede, som gubben genom sin tvärvulenhet uppväckt i Greta-Stinas sinne ..-. g ,Och sanna mina ord, du! Den der flåbusen är handtlangare åt någon stor herre, som kärngen sålt jäntan åt... det är så godt det, för något annat duger hon ändå inte till.n : pHvad betyder det? Här kommer en karl med ett stort knyte... Ja, Gud förlåte mig! Jag tror de ämna gå genast... Se der kommer han ut igen med det endaste de rå om, spegeln, och det lilla vackra bordet med sitt skåp -.-Hyran!... hur skall det gå med hyran 2?, skrek trädgårdsmästaren och ämnade just springa ut då fru von Bilow inträdde. ,Här är den! svarade hon. Jag kommer nu att flytta och får tacka mitt beskedliga värdfolk för den tid jag bott i ert hus. Kunde jag få göra mig så näsvis och fråga hvart det bär på?n ,Till slägtingar på landet, svarade frun med en ton, som tystade alla vidare frågor. Six man pål sade hustrun så fort frun stängt dörren efter sig. Det undrar mig bara att se huru båda ska kunna gå ut på en gång, de ha inte mer än en kappa-.-fast kanhända det fanns i knytet, som karlen bar in... pSe der komma de, Greta-Stina, du!. det var fan så snygga nya kappor!, Och se, ändå har hon kedjan qvar!.. ser du det Jakob?.. hon har henne på sig!! Till sin stora förundran sågo trädgårdsmästaren och hans hustru den artighet, med hvilken kamrern förde fruntimren ut. ij Så snart de lemnat huset, ilade Greta Stina upp på vinden, der hon osedd kunde efterspana hvartåt de begåfvo sig, men derpå blef hon bra litet klok, ty de togo genast vägen åt sjön, der en båt väntade dem. Fruntimren och karlen, som bar deras saker, stego uti, och båten roddes med skyndsamhet åt Carlbergssidan till. Kamreren återvände till staden. 5 (Forts. följer.)