Aftonbladet – 5 januari 1849, sida 2

scranat truppefna voro tin Svorsta UCICH fECUSSATv, tv ch allesammans, äfven de andra statereas kontin-: enter, stodo under befäl af en Preussisk general; utt Konungen af Svsrige och Norge Törklarade sig! såsom Danmarks bundsförvandt, man anmärke detl noga, såsom bundsförvandt med den makt, mot hyil, ken Preussen förde krig, böra skydda dess arflän-! ler, och att för sådant ändamål öfverföra trupper! ill de dänska öarna, hvilka skulle medverka till de-11 as försvar i händelse ett anfall emot dem försökes af Preussarne; att, för verkställigheten häraf, 1 medel till krigsrustningars bedrifvande äskades och. erhöllos af Ständerna, hvarföre vi också på våral kontributionssedlar fått en rubrik som kallas: Till bestridande af kostnaden för krigsrustningarna; att! en arme sammandrogs, ej blott i Skåne, utan äfyen1 en del deraf öfverfördes till Fyen och en flotta ut-lI1 rustades, båda bestämda att agera i förening med Danmarks stridskrafter. Att intet vapenskifte egde rum, härrörde endast deraf, att Preussarne ej förde sina operationer åt det hållet, och att endast Svenska frivillige verkligen kommo att deltaga i striden mot desse Preussare. Men en nation och en stat, mot hvilken Sverige och Norge utsända krigshärar och flottor, kan ej sägas vara i fredligt förhållande med riket. Som nu det citerade lagstadgandet en-t. dast rörer detta fredstillstånd, hvilket de facto ejl. existerar, emedan icke fred, utan blott en vapenhvila, är afslutad mellan Preussen och Danmark, och det i en Svensk stad samt under Sveriges Konungs bemedling, så lärer kämnersrätten upplyst behaga finna, att något slags åtal enligt Tryckfrihetsförordningens 3 9 mom. för närvarande icke kan ega rum, hvarföre jag ödmjukligen yrkar käromålets ogillande och mitt skiljande från saken. Jag anhåller om rättens beslut häröfver. A. W. Rosenberg. Efter uppläsande häraf anhöll aktor, att 8 dagars anstånd måtte honom beviljas, för att öfver ofvanberörde skrift sig förklara, hvilket af domstolen beviljades, hvarjemte Rätten tillkännagaf, att, enär densamma endast kunde bedöma frågan från juridisk synpunkt, men icke egde att utlåta sig angående hvad derutil kunde anses stå i sammanhang med den utrikes politiken, aktor borde inom nämnde tid söka förskaffa sig officiell upplysning i detta afseende. ERRORS — Efter ett engelskt blad meddela vi följande reflexioner öfver ställningen i Tyskland: Tyskarne hafva vid detta här laget sannolikt hunnit komma underfund med, att den mycket omtalta enheten eller gemensamma nationaliteten i deras land aldrig går för sig så länge de hafva ett tjog konungar och furstar, hvilka alla spekulera på och strida för tillfredsställandet af sina familjers interessen och sin egen sjelfkärlek eller fåfänga, utan att fråga en hårsmån mera efter tyska folket, än om det vore en fårh ord som måste omvårdas, på det att dess ull och kött må lemna ägarne den mesta möjliga föda och vinst. Tyskarne hafva i sanning haft otur. De voro det första folk, hos hvilket man igenfinner grundsatserna af den nyare tidens frihet och af representatif regering. De voro de första som tillkämpade sig religionsfriheten. Och i denna stund i midten af 49:de seklet, och likväl äro 40 millioner hederliga och upplysta tyskar gilna till pris åt godtycket hos ett halft dussin sjelfherskande furstar och åt den militärstyrka, som dessa stackars tyskar sjelfve pressas och taxeras för att underhålla. Aldrig har en större massa af intelligens varit mera lagd under oket af den råa fysiska styrkan. Tyskarne hafva alltid varit färdige att stå upp och kämpa för sina friheter och sitt fäderneslaud; men de hafva aldrig förstålt sig på att försäkra sig om elt varaktigt åtnjutande af de förra, eller om bevarandet af det sednares integritet. Deras motto har genom århundraden varit blind tro och tillgifvenhet för sina furstar; och dessa hafva genom århundraden bedragit och förtryckt dem. Ty hvad har väl det nyssnämnda förtroendet haft till frukt? Ett deladt, skymfadt, och slutligen af en mindre grannstat eröfradt rike, ett förslafvadt folk, förnekelse af tryckpressens frihet, detta upplysningens stora verktyg, som tyskarne uppfunno, lagskipningen ännu belamrad med en skriftlig rättegångsprocedur och med brist på offentlighet, regenten med sin egen maktfullkomlighet utskrifvande taxor; med ett ord, alla feodalismens missbruk, tyranniska servituter och harmväckande orimligheter. Den stora fienden till tyska folkets frihet och oberoende och den stora förrädaren emot Tysklands ära har ifrån första stunden till den sista varit Österrike: det enda stora exempel i Europa på en stat, som icke eger någon basis eller medvetande af nationalitet, men varit grundad uteslutande på den principen, att ett rike kan utgöra en familjs tillhörighet, såsom dess arf och eget. Österrike och dess furstar hafva aldrig haft någon egentlig tysk eller nationel känsla, äfven när de varit prydda med tuteln af tysk kejsare och burit dess krona, Att förfölja och förstöra religionsfriheten, att Itillkräkta sig oberoende provinser, att löpa efter Spaniens eller Neapels kroma eller efter herraväldet öfver Nederländernå, detta har alltid varit Österrikiska husets politik och sysslande I Ja! så långt har denna bakvända maktlystnad l gått, att på samma tid då -turkarne belägrade Wiens fästningsverk och hotade att förvandla de österrikiska arfländerne till ett mahomeIdanskt land, voro Österrikes furstar och geneIraler upptagna af sina ansträngningar att förstöra protestantisk och tysk frihet. För at Istäcka detta vidunders öfvermakt, den dödlia och sick dit med, ty jag visste Utan at