Aftonbladet – 4 januari 1849, sida 1

net — då alla andra lidelser undergräfva och mom kort upplösa den menskliga organismen, förlänges deremot omedelbart deras lif, hvilka öfverallt annat älska guldets glans eller trakta efter hämndens ljufhet. På nära trettio år hade denne man, som redan öfverskridit sextiotalet, icke det minsta kännt sina krafter aftaga, ehuru han sparade inga mödor och skydde inga besvär, så vidt de blott en hårsmån ledde till hans föresatta mål. Natten före den dag som han bestämt att mottaga Bernhard, hade han blott en kort stund: halfslumrat i sin ländstol. Man ville ingen tid förlora för sin korresponlens, sina räkningar, .sina politiska anteckningar. Han hade varit i ständig sysselsättning, och dock nalkades ni, innan han hunnit sluta allt, timman för hans audienser — det vill säga den, på hvilken ban, mot en pant, oftast len nödlidandes sista, enda minne af lyckligare dagar, bisprang den bönfallande med ett lån, knappa fjerdedelen af värdet, eller ock, hvilket ej sällan inträffade då han dervid såg någon politisk fördel; oaktadt sin stora kärlek till suldet, ganska frikostigt utdelade detsamma. : Detta audiensrum var litet, aflångt och itudeladt af en lags disk, försedd med vågskål, vigter och ett stort bläckvorn. Inom densamma hade vår procentare upprest sin hron. Ett enda fönster insläppte sparsam dager, och den nda möbeln bestod af en kolossal ländstol af obeklädt räd. I bredd med detta, innanför eller utanför, huru nan helst vill kalla det, ty båda rummen hade utgångar förstugan, var hans sängkammare belägen, och tjenade lessutom äfven till matsal och förmak. På slaget sex intog han sin plats i ländstolen och kort erefter inträdde en tarfligt, men snyggt klädd, medelålrig qvinna. Af hennes sätt att helsa kunde man lätt luta, att hon var kommen af ett stånd, vida öfver det on nu syntes tillhöra. Med orolig och förvirrad uppsyn framtoghon en guldedja och bad att få låna på den. Gubben mottog och vägde den i handen. Den håller omkring fem dukater. .. Förlåt ... den är köpt för sex ...