Aftonbladet – 4 januari 1849, sida 1

LAG RÖRANDE DE GRUNDRATTIGHETER, HVILKA BLIFVA GEMENSAMMA FÖR ALLA TYSKA LÄNDER OCH HVILKA UTI DESSAS SÄRSKILDA FÖRFATTNINGAR SKOLA TILL LÄMPAS. (Antagen af Riksförsamlingen i Frankfurt.) Tyska Folkets grundrättigheter. Efterföljande rättigheter förbehållas Tyska Folket. De skola tjena till rättesnöre för de enskilda Tyska staternas författningar, och icke genom någon författning eller lag uti någon särskild Tysk stat kunna upphäfvas eller inskränkas. Artikeln I. 4. Tyska folket består af dem, som tillhöra de stater, hvilka bilda tyska riket. s 2. Hvarje tysk har tysk riksborgarrätt. De enligt denna honom tillhörande rättigheter kan han utöfva i hvarje tyskt land. Öfver rättigheten att välja till tyska riksförsamlingen stadgar tyska riksvallagen. S 35. Hvarje tysk äger rätt att uppehålla sig och bo hvar som helst inom rikets område, att förvärfva och råda öfver all slags egendom, bedrifva hvarje yrke och att förvärfva borgarrätt inom vederbörande kommun. Vilkoren för vistelse och bostad bestämmas genom en hemortslag och de för yrkes bedrifvande genom en näringsförordning för hela Tyskland. Begge dessa förordningar utgifvas af riksstyrelsen. 4. Ej må någon tysk stat göra skilnad emellan egna medborgare och andra tyskar uti borgerlig och kriminel rätt, eller hvad rättegångsordningen beträffar, eller uti dessa hänseenden betrakta andre tyskar såsom utlänningar. S 5. Straffet borgerlig död skall upphäfvas, och der det redan är domfäst, skall det upphöra till sina verkningar, så framt icke förvärfvade privata rättigheter detigenom förnärmas. S 6. Friheten att utvandra inskränkes icke af staten; afgifter för utflyttning få ej begäras. Utvandringsangelägenheten står under rikets beSkydd och försorg. Artikeln IH. S 7. Inför lagen gäller ingen ståndsskilnad. Adeln såsom stånd är upphäfven. Alla ståndsföreträden äro afskaffade. Tyskarne äro lika inför lagen. Alla titlar, som ej äro förenade med något embete, upphäfvas och få ej åter införas. Ingen uti staten får emottaga någon orden af någon fremmande stat. De offentliga embetena få sökas af alla, som äro skickliga dertill: Artikeln II. S 8. Den personliga frileten är oantastlig. Häktning får, utom vid gripande på bar gerning, blott ske i kraft af domstolsbefallning med utsagda motiver. Denna befallning måste tillställas den häktade i arresteringsögonbliecket, eller sednast inom nästföljande tjugufyra timmar, Polisen måste redan följande dagen antingen lösgifva eller till domstol öfverlemna den häktade. Hvarje anklagad får, emot borgen, ställas på fri fot, så framt icke tydliga bevis på ett svårt brott. förekomma. I händelse af en rättsvidrig eller förlängd fången