Aftonbladet – 3 januari 1849, sida 2

RER CR ARNERI (SERIERNA —-— Och han beslöt för första gången i sin lefnad att fly len öfverhängande faran. Dock rann honom ock för förta gången i sinnet hvad han så ofta med liknöjdhet hört sina kamrater: fördöma... reduktionen. Deras anmärkningar, deras klagorop funno nu först genljud i hans själ. SJETTE KAPITLET. Samma afton firade grefve Gyllenstjerna med en lysande bankett general Liewens återkomst och de glädjande underrättelser han medfört från konungen. Alt andades, såsom det tycktes, endast belåtenhet, lycka och frid. Men, olyckligtvis för tillställaren, bländades deraf ingen, utom den oerfarne, och allraminst Liewen, för hvilken farcen egentligen speltes. Han dolde likväl under leende och skämt sin djupa oro och bedröfvelse. Honom förekom denna upprymdhet på den politiska himmelen, lik de tecken på naturens, hvilka bebåda ett länge ihållande oväder... Skyarna lyfta sig mellan skurarna... en och annan solstråle framblickar, men snart förqväfd i ökade massor af moln tyckes den blott hafva retat ovädret till för nyadt raseri. Liewen var konungen personligen tillgifven, men han var ... äfven han... med tusen hårstråfina band, lika starka som Lokes till utseendet så svaga boja, fästad vid denna från afgrundens furste .emanerade aristokrati, som verkat rikens och länders förderf och åt sin herrsklystnad uppoffrat konungar och folk. Förlamad af dessa band smärtade honom likt dolkstyng hvarje lyckönskan han hörde, hvarje skål som dracks till konungens ära och för dess systers nu kungjorda snara förmälning ..: klart stod för hans inre öga den ädle, till offer på förräderiets altar utsedde hjelten, och huru roffoglarna girigt utsträckte sina klor efter det kungliga villebrådet, för att sönderslita det. .ty kufva det... kunde allenast döden. Han döfyvade dock sin oro med den tanken: hvad i mensklig förmåga står vill jag göra, för att rädda min konung. Efter slutad soupå stod snart palatset mörkt och tomt, och sjelfva betjenterna visste ej annat än att den ålderstigne grefven skulle vara angelägen om att söka hyilan efter en qväll, tillbringad i sådant sus och dus, men långt derifrån. För att rädda skenet lät han afkläda galadrägten.