Aftonbladet – 2 januari 1849, sida 2

Article Image
Emerentia, döm om min glädje! Min bror, min konung sterkommer! Hvad han är god! O, huru högt jag älskar honom! Hvilken omsorg har han ej om min sällhet! Ack! Konungen har samtyckt till ers höghets förmälning! Nå, det var ej annat än hvad jag redan förmodade. Hur kunde väl en prins, så tapper, så vacker och så älskvärd, så intagen af kärlek och beundran för ers höghet, som han är, få afslag, han, som härstammar från ett af de större och äldre furstehusen... det var ju rent af omöjligt. Och, kan du tänka dig det, Emerentia! Jemte bifallet till förmälningen kallade Liewen prinsen till ett möte med kungen i Stralsund, der han lär komma att bli utnämnd till generalissimus emot ryska hären. Jag föreställer mig prinsens förtjusning vid detta budskap! . Ulrika hade imedlertid framtagit prinsens porträtt, hvilket hon betraktade med de ömmaste blickar, under det kammarfrun genomläste kungens af Liewen medförda bref, som prinsessan lemmnat henne. . Öch jag tycker, fortfor Emerentia, hvad enkedrottningen skall bli ond, när hon märker att alla hennes ränker numera tjena till intet! Hvad säger du?) i Ack, ers höghet, förråd mig ej! Förråda dig? Hvad menar du? Om enkedrottningen fick veta... Nå, än sedan ...? Så kunde det gå med mig som med fröken Stjernros, hvilken blef förvisad hofvet för det hon vågade påstå att ers höghet behandlades illa.n Uirika rodnade häftigt och svarade med en viss höghet, tillika med någon vresighet i ton: Det var då det, men då är ej mera nu, och hon har aldrig det ringaste att göra med min hofstat. Således... hvad är det? vErs höghet måste likväl vara så nådig och lofva mig tystnad ! : Nå, jag lofvar det. Hvad är det om ?Jo! Om inte hon intrigerat, så hade ers höghet redan för sex år sedan varit förmäld.. Hon har aldrig velat höra talas om något sådant; det skulle ju gjort slut på hennes välde. Och än mer! I all händelse, hvarifrån oss Gud nådeligen bevare! men jag säger bara: om det skull hända hans majestät något, så inser hon mer än väl att ehuru hon icke skulie kunna förneka ers höghets obestrid

2 januari 1849, sida 2

Thumbnail