Aftonbladet – 2 januari 1849, sida 2

supplementblad till Posttidningen och utsänles kring landet med Aftonbladet, och hvilka ikaså gåfvo en åskådlig och ryslig skildring Pariserfolkets skräckvälde, efter Februarirevolutionen, men sedermera till största delen befunnos hafva bestått isyner af en uppskrämd nbillning. 1 alla fall är det kuriöst nog att observera den förskräckelse, hvarmed Tiden omtalat det förmenta beslutet af den demokratiska klubben i Wien, hvilket vi icke sett någon enda tysk tidning (oaktadt ,rysliga skildringar af folkväldet visst icke saknats i Neue Preussische Zeitung och andra konservativa blad) och att detta berättas i samma andetag, som Tiden sjelf omförmäler att Windisch-Grätz låtit nedskjuta 3000 rebeller, och inner detta vara ingenting i jemnförelse med mordet på grefve Latour, hvilket visserligen måste djupt ogillas och beklagas, ehuru denne; bevisligen förrådde folket. Det i passionens yra begångna mordet på Latour och det med kall blod begångna mordet på Robert Blum synas eljest kunna qvittas mot hvarandra och de 3000 stå således qvar såsom ett vackert saldo på ena sidan. : , — I tidningen Upsala läses: Skalden Grafström sjöng en gång i sitt hjertas hänryckning: Säg wig ej välkommen, då jag kommer Ej farväl, o hulda, när jag gär; Ty jag kommer icke, när jag kommer, Gär ej heller från dig, när jag går... och så tycks äfven Tiden vara sinnad med alla sina signaturer och inclinationer. Den 20 dennes sjöng Tid-redaktionen, jemte mnotifikationen om sin strådöd, en hopplös svanesång om overksamhetens följder, hvilkas gagnelighet eller skada skall ådagaläggas af den TiD, som aldrig upphörer att i alla hänseenden bära vittne om hvad som är rätt eller orätt. Benna jeremiad bar slagit an och dess profetiska del är verklighet: de konservative här i riket anse, såsom Tiden sade i svanesången, ej sina motständare i de flesta länder hafva, under år 1848, begagnat sin magt så, att deras bandlingar skola — motverka deras öfvervigt bättre än hvarje skriftlig framställning; utan de hafva tvärtom isin förtviflan öppnat sina håfvor och gifvit så stora almosor under julen, att af den TID, som aldrig upphörer all i alla, hänseenden bära vittne om hvad som är rätt eller orätt, utkommer första numret från mag. Wahlströms offiein härstädes nästa onsdag och sedermera regelmässigt två nummer i veckan af ungefär samma format, som den gamla TIDEN. Den nya Tiden skall hvarken heta Jesuiten eller Evigheten, utan Lyktgubben, Irrskenet eller Nordljuset. Beslutet om allt detta fattades tredje dag Jul på Tid-byrånr här i staden. Kongl. Maj:t tycks ock varit litet allvetande, då han, för att underlätta detta företag, utnämnt adjunkten i grekiskan, Sporgberg, till E. O. Professor i den Grekiska litteraturen, hvarigenom prof. Palmblad fär bättre tid att sköta om de omstörtande. Vi lyckönska hela staden att få rikets förnämaste tidning i sitt sköte.n g — Nerikes Allehanda för i onsdags har aftryckt prenumerationsanmälan för tre andra tidningar, nemligen ÅAftonposten, Östgötha-Correspondenten och Friskytten, samt beledsagar detta i noter med följande till en del rätt originella rekommendationer: 1 ? Aftonposten är en i många fall läsvärd tidning, kanske mest derföre att man i dess politiska diskussion vill spåra regeringens och hofvets innersta tankar. Om tidningens färg hafva de andra Stockholmstidningarne och i synnerhet Aftonbladet ordat mer än skäligt och behöfligt varit, och Aftonposten har vida öfver måtta tagit sig illa öfver den henne tilldelade grå färgen, hvilken, om den ock icke är så förboldt vacker, dock i allmänhet anses bastant — hvilket icke kan sägas allestädes on dem HDCrala. Oss synes det som Aftonposten, om den verkligen vill föra regeringens talan, skulle till både hennes och sin egen fördel, kunna oförtäckt erkänna ett sådant förhållande. I Aftonpostens redaktion deltaga män af både insigter, skicklighet och mer än vang publicistisk talang. Det vore sannerligen ett så välkommet nytt att få se regeringens åsigter öppet förfäktade af sådane män, att allmänheten säkerligen skulle visa sig tacksam för företaget, genom att tillegna sig en dylik novitet. Correspondenten är till sitt lynne en ägta östgöthe. Denne är, som man yet, något pösig; alltid nöjd — med sig sjelf — någon gång, undantagsvis, med nästan, särdeles om han härstammar från Kornboden och i rättan tid tar bränvinspannan och potatissjukan under armarne. Välmåga är hos östgöthen en dygd, så länge den vistas inom Linköpings med Wadstena län. — Correspondenten förer de sinas talan med värma, när det kniper, och strider jemväl manneliga för det allmännas bästa i dagens större frägor samt förer i närvarande stund östgötha reformsällskapets talan till torgs, hvilket kan vara tungt nog. Friskytten är på en gång den qvickaste, roligaste och spetsigaste inrikes tidning. — Den är lika vederqviekande eller uppiggande efter läsningen a! de stora och små politiska bladen, som Kaffe och Kognac på en stark, nedtyngande middag. Käre IAN NORGE. Karantänskommissioner hafva, utom i de vid sjön belägna handelsstäder, blifvit anordnade på följande ställen: ; Tanstanänleso nn EA AÄK dn 0 Qsnog X