Aftonbladet – 2 januari 1849, sida 2

BR EVEN SAN EN NERE ROR RRENO ——E—EMeESG es sonsons vördnad och tillgifvenhet, såg man honom vanra till den flygel af slottet, der hertig Carl Fredrik af Holtein bodde. Vid sitt inträde fann han den unge hertigen så förjupad i samtal med en ung officer, att han ej ens märkte eneralens ankomst. Det angick nemligen kung Carls lyande bragder, hvilka utan tvifvel voro störst, just i hans lycka. Liewen gaf den honom åtföljande kavaljeren en vink tt vara tyst, emedan han gerna ville höra en ung kriare, som med honom hemkommit från Turkiet, och nu om bäst var inne i beskrifning på calabaliquen och huru Jarl i den försvarade sig med sådant mod, att turkarne oro ovissa, om det var med en dödlig de hade att strida. Tänd af andan i krigarens tal utröpade den fjortonåiga prinsen hänryckt: Ack, herre Gud! Den som blott till. en tusendedel cunde likna honom! Hvad jag vore lycklig om jag finge vara hos min morbror! Jag skulle följa honom i alla fasor, jag skulle bilda mig efter honom, och om jag ej kunle upphinna honom i storhet, skulle jag åtminstone visa mig värdig att vara hans mest älskade systers son. Denna högsinta önskan, min prins, blir snart uppfylld, sade den nu framträdande Liewen, och jag är böseligen glad öfver att det är mig förunnadt att till ers lurchlaucht frambära budskapet derom. Hvarje gång jag hade den nåden att tala vid hans majestät gjorde han mig ständiga frågor om ers durchlaucht, än i ett, än i anhat hänseende, och sade slutligen att han önskade, det ers durchlaucht vore honom till mötes. i Stralsund. Här får jag i ödmjukhet afiemna hans majestäts bref och befallningar. E pHvad säger nily utropade den unge hertigen med ifver, ;min morhor har kallat mig till sig... Denna lycka öfvergår alla mina förhoppningar. I pOch för att på lek kunna göra ers durehlaucht förtrolig med det blodiga allvaret, har hans majestät utnämnt, han pekade på den nyssnämnde officern, denne unge man till ers durehlauehts kavaljer. Han är snart sagdt uppfostrad i lägret och var en bland dem, som kungen valde till sin omgifning efter slaget vid Pultava. : Åck, det var roligt,, sade hertigen. Vi ska nog trifvas med hvarandra. Något fäkta och rida kan jag förut; du skall lära mig sätta af i sporrsträck, du skall visa mig allt som hör till fälttjensten. Jag har ett helt kompani enldatary T ä 1