Aftonbladet – 28 december 1848, sida 2

uffande från Aftonbladets sida för blockformatöt,, varaf Aftonposten kunnat hemta någon skälig åfsdning till sin illvilliga sammanställning. Såväl utrycket i allmänhet, om det vanliga formateti, om uttrycket när utrymmet sådant påfordrar,, an ående det större, tillkännagifva oförtydbart, att red. cke iklädt sig någon förbindelse till ett visst antal umror af det sednare slaget, utan annonserat dem indantagsvis när utrymmet så påfordrar. Emedlerid kunne vi upplysa, att ett oftare utgifvande, öm å skulle fordras, icke hindras af ,officinens inkränkta ressurser, ty dessa medgifva ett sådäånt ormats tryckning hvarje dag, om det ej förbjöds af ostnaden, som endast i tryck och: papper för ett ådant nummer uppgår till mera än hvad som inlyter i bruttoinkomst af upplagens försäljning. Vi tro oss nu hafva ådagalagt, att Aftonposten uti hvarenda punkt af sitt dizimus et salvavinus gjort sig skyldig till ett vanställande af sanlingen. Må Aftonposten försöka bestrida dessa data ch slutsatser om den gitter; men må den afstå från itt sätt att vilja afsluta en polemik med nya kaomnier såsom sluthelsning! Hos oss finnes ingen mnimositet mot Aftonpostens förläggare, men det är tt för långt sträckt anspråk, att vi skulle tiga stilla vid sådana försök att nedsmutsa vår karakter med ögnens tillhjelp, som dessa sednaste två eller tre af Aftonpostens insändare och nu till slut af redaktioven sjelf. Visserligen måste det ock synas besinnerligt, att publicister, som proklamera sig höra till iberalismens pålitligaste bundsförvandter och beklaga ig så snart man misstänker dem för någon gråakighet, icke dess mindre systematiskt anfalla och öka nedsätta den kollega, som längst och varmast irbetat för de konstitutionelt demokratiska ideernas utveckling: men sådant kan tillhöra egenheter i ärskilda lynnen. Men när Aftonposten söker insifva publiken den föreställningen, att det är vi som börjat anfalla honom, cch icke tvärtom, då måsto vi inyo förklara detta för ett misstag. Hr Dalmans agg emot oss daterar sig icke blott från Aftonpostens uppkomst. Det är redan gammalt och kom till sitt egentliga utbrott redan år 1846, då en serie artiklar syntes iAftonbladet, unler titeln: bref till landsorten, hyari yttrades, i ganska lindriga ordalag, några dubier angående reeringens liberala tendens i politiken, som det den iden utgjorde Dagligt Allehandas käpphäst att ständigt puffa för, och deri vi framställde vära tankar angående några af hufvudfordringarna af ett regeringssystem, som skulle anses berättigadt till denna benämning. Hr Dalman började då genast angripa Aftonbladet för dessa tvifvelsmål temligen bittert, och detta har sedermera tidtals fortsatts och tillvext samt gått öfver med hr Dalman ifrån Allehanda till Dagbladet i början af innevarande år, der flere utfall af hr D:s penna förekommo om Aftonbladets miserabla politik, m. m.; beskyllningarna då, liksom sedan, grundade på stympade citationer oeh rena dikter — samt från Dagbladet vidare i Aftonposten. . Vi böre slutligen tillägga ännu ett skäl, hyarföre vi uppehållit läsaren så länge med denna artikel. Äftonposten klagar nemligen, att då anmärkningar mot detsamma förekomma, vid hvilka facta åberopas, är dess taktik att tiga som muren, och att ingenting då kan förmå det att svara. Detta har nu åtminstone för en gång skett, och yiförmoda icen så hofsam ton, som sakens beskaffenhet tillåtit.