Aftonbladet – 27 december 1848, sida 3

förhållande derutinnan. KÄMNERSRÄTTENS UNDERSÖKNING OM UPPTRÄDENA DEN 18 OCH 19 MARS. (Forts. fr. Ja 283.) Den 30 November. Hr grosshandlaren Smerling, stadsnotarien Upling och hofkirurgen Herbert, hvilka till denna dag så: som . målsegare blifvit uppkallade, förklarade, att de icke kunde rikta några påståenden mot någon viss af de tilltalade. men förbehöllo sig att den eller de som kunde pröfvas saker till det hos dem föröfvade våld, måtte tillförbindas att åt dem ersätta skadan åt Smerling med 4142 rdr bko; åt Herbert med 20 rdr 32 sk. rgs, samt åt staden med 24 rdr 34 sk 40 rst. bko, enligt remisshandlingarne vidfogade räkningar. Å Viktualiehandlanden Öberg anhöll, att då han ej nu vore beredd, få till nästa rättegångsdag ingifva räkning å det ersättningsbelopp han äskade, för den hans egendom tillfogade skada, af de personer, mot hvilka han dertill kunde anse sig befogad. Härefter upplästes en af landshöfdingen grefve Horn till Kämnersrätten ingifven skrift af följande lydelse: Till Stockholms stads Kämnersrätt! Dertill af Vällofl. Rätten uppmanad, får jag härmed angifva mitt anspråk på ersättning för vid ,upploppet i sistl. Mars månad uti mina boställsrum vid Drottninggatan utslagne fönster till rdr bko 23: 8, varande återstoden af hela glasmästarräkningen 94: 32, mig af öfverintendentsembetet godtgjord med 74: 24. — Stockholm den 24 Nov. 1848. C. A. Horn. Landshöfding. Och ingaf derjemte aktor ett af generalen Lorichs till Kämnersrätten ställdt så lydande skriftligt anförande: Till Stockholms Kämnersrätt! Anmodad att inkomma med yttrande i anledning af det våld, som på aftonen lördagen den 48 sistlidne Mars utöfvades emot den af mig bebodda våning uti Kgl. M:ts och Kronans vid Tegelbacken belägna hus, får jag härmed tillkännagifva, att jag derom icke är i tillfälle att meddela andra upplysningar, än dem polisundersökningen gifva vid handen, och att någon ersättning för denlidna skadan icke af mig äskas. — Stockholm den 27 Noyv. 1848. C. F. Lorichs. I sammanhang härmed tillkännagaf aktor att han, rörande de af öfverintendents-embetet å brr Horns och Lorichs boställshus verkställde reparationer, ville från berörde embete infordra upplysningar, och sedermera i -egenskap af allmän åklagare i sitt slutpåstående framställa anspråk på ersättning för berörde reparationer; och förklarade aktor tillika, att hr presidenten von Hartmansdorff till honom yttrat sig ej hafva några ersättningspåståenden att i saken framställa, men deremot förbehållit. sig att till nästa rättegångsdag få till Kämnersrätten ingifva en skriftlig berättelse om, de ifrågavarande oroliga tilldragelserna och våldet mot hr presidentens bostad. Efter protokollets justering, som nu företogs, anmärkte bankobokhållaren Almgren, att det angifna förhållandet, det öfverståthållaren sjelf uppmanat Almgren försöka lugna folket, medgifvits af aktor, vå grund af honom: utaf öfverståthållaren personigen lemnade enskilda underrättelser; hvilket sistnämnda förhållande aktor å sin sida ej ville bestrida, under förmälan likväl, att dessa underrättelser ej medelbarligen lemnats honom af öfverståthållaren, nen af fullt trovärdiga personer, så att aktor icke gt något skäl ifrågasätta deras riktighet; med hyvilcen förklaring hr Almgren nu åtnöjde sig. Polisuppsyningsmannen Carlsson, hvilken blifvit i inledning af den utaf hr öfverste Bruce mot honom ramställda jäfsanmärkning till denna dag inkallad, ick härefter företräda och förklarade: på framställd råga, att han mot öfversten icke hyste det minsta gg, helst han vid det af öfversten åberopade tillället godvilligt och utan ordvexling lemnat styret ill roddarbåten ifrån sig, och sedermera icke återett öfversten förr än vid det omvittnade tillfället, amt i öfrigt icke stod till öfversten i något ovänkapligt förhållande; hvaruppå, och sedan hr öfverte Bruce likväl vidhållit den framställda jäfsanmärkingen äfvensom fortfarande bestridt vittnesmålet, letsamma nu blef för Carlsson uppläst, samt af hoom ytterligare till alla delar erkändt. I anledning höraf anhöll öfverste Bruce, att få senom ordföranden till vittnet framställa den fråsan: huruvida vittnet kunde med handen på hjerat bedyra sanningen af sitt vittnesmål, hvilket förinledde ordföranden att göra öfyersten uppmärksam lerpå, att) vittnet redan aflagt sannings-eden och blifvit för mened varnad, och att denna fråga såleles ej rore behöflig; men då,öfversten likväl förryade sin anhållan, under yttrande, att en själ ner eller mindre väl icke gjorde något, men att fyersten ovilkorligt yrkade frågans framställande, ; blef defima anhållan genom serskildt beslut afagen. Som? juveleraren Granberg ännu ej kommit tilltädes, anhöll öfversten att få från domstolen bortgå, edan han förklarat sig medgifva Granbergs hörande öfverstens frånvaro; hvarefter öfversten tillika på ifven anledning upplyste, att han, som lördagsaftoen efter spektaklets slut direkte begifvit sig in på Kastenhoffs: källare, först derstädes sammanträffat ned Granberg, hvilken öfversten förut icke känt,