Aftonbladet – 27 december 1848, sida 3

Hr BERGFALK. I anledning af de anmärkningar, hr L. Hjerta gjort om motionens mindre jutarbetade skick, anser jag mig skyldig att om en af de vidrörda punkterna (den som angår afgifter) erinra, att man genom dess antagande i nuvarande skick möjligen skulle kunna komma i någon kollision med allmänna lagen. Hr ALMQVIST hade ej utan förundran hört en värd talare säga, att sällskapet hade ingenting att öfverlägga om, ehuru hr G. Hjertas motion nu förevar; om detta vore ingenting,, så visste hr ÅA. för sin del icke huru sällskapet nånsin skulle komma att hafva något att tala om. -Emedlertid lyckönskade han sig att hafva framkallat uppgiften om trenne af de motiver, som föranledt det snöpliga affärdandet af ofyannämnde hr G. Hjertas motion. Bland dessa tre motiver hade det ena varit, att man icke borde ingå för mycket i småsaker. Detta hade just mot-talarne gjort. Det vore nemligen en pelitesse att besluta om huru ledamöter af det föreslagna reformsällskapet skulle resa hit. Mera vigt vore talaren böjd att fästa vid inkastet om uppbördens olaglighet, men detta vore dock ingen vitalfräga. Hufvudfrågan är om man skall uttala sin tanke rörande behofvet af en stor centralreformförening. — Tal. bad ännu en gång att få veta om bestyrelsen haft flera hinder än de tre uppgifna för tillstyrkanlet af hr G: Hjertas motion. 7 (Slutet följer.) 30, . (Insändt.) Klagomål öfver en stadsfiskal. Guldsmeden Selling i Arboga har hos justitiekanslersembetet fört klagan deröfver, att han i Westerås blifvit af stadsfiskalen Eklund gripen och häkad, då han natten mellan den 23 och 24 sistl. Sep.ember, nyss ankommen till staden bultade på ett hus för att slippa in och träffa sin hustru, som vistades derstädes. Enhkgt klagandens uppgift har det så tillgått, att lå Selling bultat, hade Eklund, på hvilken klaganlen höfligt helsat, med sträng ton sport honont om vem han vore. Härpå hade Selling svarat: Jag ir en menniska, men för öfrigt är mitt namn Seling, guldsmed i Arboga. På tillfrågan om pass; ade klaganden sagt, att hans hustru hade sådant. Härefter hade stadsfiskalen gripit honom i halsdncen och affört honom till vakten, utan att fästa nåsot afseende vid hans uppgift att han vore väl känd ef borgarne der i staden, hvilka kunde om honom emna upplysning. I vakten hade Selling blifvit införd i en mörk arrest, med lås och bom för dörrn, ler han fått sitta tills längre fram på natten. Vid Sellings fråga hade Eklund väl uppgifvit sig gara iskal i staden, men icke förevisat något tjensteteccen, samt sedermera, när vaktkarlar blifvit skickade ill honom för att be honom låta Selling få ett samal, svarat, att han-lavt sig och att han först andra norgonen kunde besöka den arresterade. Saken blir väl närmare utredd, och man får se, om det icke lyckas hr Selling, som uppgifver sig vafva vittnen, hvilka han vill hafva afhörda på ed, utt få upprättelse för ett förorättande af så obehagig art. Polismyndigheternas inhumana beteende är sig ikt på många ställen i vårt land, och det tyckes, om det vore hög tid för dem att besinna, det de iro tillsatta för att freda folk och icke för att ofrela. Ingenting kan mera skada ordningens sak och ipphäfva aktningen för lagen, än just dessa ofta upprepade förseelser af polisens. egne tjenstemän. Justitiekanslern har många orsaker att fästa en allvarlig uppmärksamhet. vid de ofta förekommande dagomålen öfver sådana och söka införa ett bättre örhållande derutinnan.