Aftonbladet – 21 december 1848, sida 2

I ANLEDNING AF DEN GÅNGBARA BOSKAPSSJUKAN. 207, förliden Under loppet af Juni och Juli månade sommar hade jag tillfälle att observera och behandla en del boskap på Bosarp och Gedsholm i Skåne, som angrepos af den ondartade lungsjukan — tyskarnes Lungenfäule (Pleuro-pneumonia). Jag har sedan dess uti tidningarne sett denna sjukdom flera gånger afhandlad, och önskar blott, efter min ringa. förmåga, hufvudsakligen söka offentliggöra de olikheter jag funnit, under den tid jag behandlade sjukdomen, emot hvad jag förut i detta ämne sett beskrifvas. Största och mest i ögon fallande skilnaden af sjukdomens gång, under den tid jag hade tillfälle att observera den, var i synnerhet dess verkeligen acuta natur och hastiga utveckling, samt dess nära autraxartade symptomer, som ofta framstodo. Jag var för en del år tillbaka i tillfälle att se sjukdomen i närheten af Moeglin, nemligen i Oderbroock, der den visade sig med fullkomligen sådana symptomer, som skriftställare i allmänhet beskrifva densamma, och verkligen af kronisk beskaffenhet. De första patienter jag i Skåne fick mig anförtrodde, nemligen en ko på Gedsholm och en på Bosarp, visade symptomer af hjerninfliammation, med en vildhet och häftighet, att man hade svårt att styra dem. Huden var torr och het, samt håren stripiga. Dessa djur insjuknade på en och samma gång, och dogo båda under min behandling. Jag förmodade sjukdomen komma af en häftig förkylning; jag började behandlingen med stark äderlåtning, och trodde mig återvinna hudens verksamhet, genom att ösa vatten öfver kreaturet under stark frottering, och att straxt derpå hölja det med täcken och halm, hvarunder jag ingaf svettdrifvande medel. Härvid gick det, ty värr, mig såsom en viss menniskoläkare, hvilken använde vattenkuren, at! patienten dog under läkarens händer. Detta må tjena till varning. Det märkvärdigaste vid dessa tvenne omtalta kor (hvilka nästan dogo på en gång var, att venstra ögat och hjernans venstra sida vort starkast inflammerade, och att kreaturen, det oaktadt alltid ville springa till venstra sidan, med till venster böjd hals; ett motsatt fall inträffar t. ex. ko: får med kringsjuka (Hydrocepholus hydatides), då djuret alltid vänder hufvudet från det onda, lika som för att undfly smärtan.