Aftonbladet – 21 december 1848, sida 2

dock med märkvärdigt hastigare gång, och mest alltid under acut form; men flytning från ögon och näsa visade sig aldrig. 2 å 3 st. dogo dagligen efter en ganska kort sjukdomsperiod; det oaktadt kunde lungorna vara så stora, att de nära nog uppfyllde hela bröstkaviteten. Alla, som under min närvaro obducerades, hade sammalunda förstoppning i mångfållan, och likadan beskaffenhet af de tunna tarmarne, såsom nämndt är vid de först döda korna; oftast fanns lefvern strängt uppspänd af blod, och någon gång brandig, hvarförutan, isynnerhet hos dem som dogo hastigt, köttet på vissa delar af kroppen var något uppsväldt och venerna spända genom en mängd svart blod, i likhet med hvad man ibland finner hos djur, som dö af mjeltbrand. Afven hände det, att blodet visade sig nära sin upplösning då man företog åderlåtning; det var tjockt, liksom klumpigt och svart. Mjelten fann jag dock aldrig angripen. Efter några dagars förlopp, sedan jag blifvit amnmodad om biträde, anordnade jag en allmän åderlåtning å hela hjorden samt ingifning af linfrö-dekokt med en tillsats af syror. Utom en oxe, som redan då operationen företogs syntes modfälld och hvilken också snart dog, ändrade sjukdomen sig i så måtto, att väl flera kreatur insjuknade, men efter 6 å 8 dagar eller; något längre voro de återställda, sedan de njutit en behandling, bestående af förnyad åderlåtning, hankars användande och ingifning af salter, samt dessemellan linfrödckokt med tillsats af syror. På så sätt fortgick 44 dagars tid utan dödsfall. Sedan man blef något mera bekant med sjukdomen, kunde man lätt efter några dagar se, om kreaturet skulle genomgå sjukdomen. Jag hade ej längre tillfälle fortsätta behandlingen af de sjuka, och under min frånvaro lärer dödligheten börjat lika starkt, om ej svårare. Kreaturen insjuknade allmännast och häftigast efter stark kroppseller sinnesrörelse, såsom då djuren hade besat (sprungit) starkt under dagens värma; sednaste påståendet bevisas sålunda, att en ung ko fick recidiv efter att hafva visat sig fullkomligt frisk: och begärlig efter tjur, hvilken drift blef tillfredsställd, men derpå följde recidiv och döden. Efter allt detta tyckes mig, att jag tillräckligt antydt, att sjukdomen på Borarp var af acut beskaffenhet, åtminstone i det första stadiet efter det verkligen synbara tillsjuknandet (detta väl de flesta kalla det andra stadiet af sjukdomen). Jag vill härtill lägga den omständigheten , att boskapskreatur hade ett utmärkt godt, till och med högt hull. och betet var ymnigt, hvarföre biodets ersättning gick fort för sig, och tror-jag jus! detta förorsakade, att efter 44 dagars tid den gjorda åderlåtningens verkan redan var försvunnen. 7 detta afseende hade jag velat förnya åderlåtningen och ingifningen af slemmiga ämnen med syror, emedan jag hade rönt så god verkan af dessa medel förut. Detta lärer emedlertid blifvit klandradt af veterinärkunnige. Månne dessa hafva gjort sig underrättade hvarföre en sådan ordination skett af mig? eller huru det kunde komma till, att användandet af ofvannämnde medel hade visat en så förmånlig verkan? Nöjde man sig med att anse den derstädes herrskande sjukdomen af vanlig kronisk natur, då erkänner jag, att åderlåtning icke bordt repeteras, måh icke ens en gång verkställas. Deremot vågar jag påstå, att man väl under de förhållanden, jag redan tydligen påpekat, och då mjeltbrand dessutom grasserade: ej många mil bort, skulle jag tro: att min ordination icke var oriktig, hvilket första försöket dermed nogsamt bevisade. En annan omständighet, nemligen den, att sjukdomen prompt skulle vara införd från utrikes ort, öfverensstämmer här icke fullkomligt med min åsigt, ty så mycket jag fått spörja, är detta ganska:problematiskt. I detta fall anser jag mig skyldig att uttala min mening, nemligen den, ätt sjukdomen i grannskapet väl kunnat utveckla sig sjelf; dessutom anser jag, att man i år bör göra landtmannen uppmärksam derpå, att denna härjande sjukdom lätteligen kan utveckla sig på sådana ställen, der man fodrar med drank af skämd potatis samt illa bergadt hö och halm under en så långvarig våt och fuktig väderlek, som väl kan egna sig att utveckla denna och andra farliga sjukdomar. Jag inser, att man bör vara lika så angelägen att utpeka detta förhållande, som den omständigheten, att sjukdomen sprider sig genom smitta; all varsamhet erfordras att slippa det onda. Mycket tacksam skulle man vara, om praktiserande yeterinärer, med daglig och ymnig erfarenhet, ville godhetsfullt antyda hvad scm vore att iakttaga till förekommande af sjelfuppkomst utaf den ofvannämnde, eller andra dylika för landtmannens kreatur farliga sjukdomar, nemlige en hvar uti den trakt, inom hvilken hans verksamhet sträcker sig, så vida ej allmänt gällande förfarande kan anordnas. Det skulle vara väl, om kraftiga mått och steg vidtogos af polismyndigheterna, för att söka hindra den ondartade lungsjukans vidare spridande i landet genom smitta, hvarvid kreaturens förande till marknad från smittade orter är ganska farligt och borde förbjudas; jag har i Skåne förliten sommar sjelf haft tillfälle bemärka skadligbeten af att få resa till marknad med sådana sjuka kreatur, som ock att å allmänna vägar få drifyva sådana djur, som derigenom nedsmitta hela byars boskap: Önskeligt skulle det vara, om Regeringen härvid ville ingripande verka, såväl till förekommande af smittans spridande, som ock, om möjligt, på ett eller annat vis söka minska landtmannens förlust, der sjukdomen herrskar; måhända genom uppmuntran till och understöd af assuransbolags inrättande, för att lindra de allt för stora förluster, es stå genom smittosamma sjukdomars härj kreaturen. . I År härmed torde måhända icke vara å orätt ställe att nämna, huru vigtigt det är för landet, att vid sådana tillfällen, då smittosamma sjukdomar grassera, ega tillgång å et antal skickliga veterinärer; detta tycke varit de myndigheters åsigt, som, vid ic sleringen vid regementen, bestämde blifvande veterinärers löneförmåner så svaga, att många platser vid regementen icke ens blifva af skicklige veterinärer sökta, utan nu af brist på sökande stå vakanta; ej att nämna de högst ömkeliga lönerna för länsdjurläkare. Detta allt tyckes ej blifva behjertadt, oaktadt ihärdiga bemödanden om ändring i detta fall äro gjorda. — Jag har ej kunnat underlåta att viga påpeka alla dessa, efter min tanka, ganska vigtiga omständigheter. Halla i December 4848. ; G. Ringheim, Regements-hästläkare vid Kongl. Skånska Dragonregementet. RÄTTEGÅNGSOcH POLISSAKER. En skomakare SS. och en annan person B. hafva blifvit anklagade att i S:s bostad bedrifva spelklubb i kompani med hvarandra, och har polisbetjeningen derstädes sist). gårdag påträffat 43 personer syssel