Aftonbladet – 18 december 1848, sida 2

bland straxt bredvid en spräckt tallrik med några sillbitar, låg ett par nyttjade strumpor; en tobakspung, en hårborste och en bit af en kam intrasslad i en hårruska. Och mitt på golfvet egaren af detta eden, löjtnanten, ungdomenp,, en gubbe med stripigt, okammadt hår, halftumslångt rödt skägg och den nakna knotiga halsen uppstickande ur en gammal nattrock, hvars primitiva färg och tyg det visst fodrats en kemist för att uppdaga, så murken såg den ut. Löjtnanten syntes emellertid het ogenerad af besöket; med armarne i kors å la Napoleon, foten — utan strumpa mstucken i en gammal Itoffel, framsträckt mot oss, hade han ett högst inponerande utseende och betraktade oss utmanande med sina rödsprängda och dåsiga ögon, i väntan att vi skulle stiga in; men deraf blef ingenting. I Bestörtningen hade haft en alldeles olika verkan på oss, ty Arnold stod förstenad som om han fått se salig Medusas beryktade fysionomi, och jag hade utan betänkande sprungit tillbaka, och var redan ute i förstugan då Arnold upphann mig, följd af den förvånade och öfver vårt uppförande högst chikanerade frun, som oafbrutet bad oss gå tillbaka ty det var ett mycket vackrare rum innanför. Slutligen då ingenting hjelpte, lofvade hon att åtminstone föra oss ut stora vägen och med en blick som tydligt. sade: låt oss följa äfventyret till slut, följde Arnold henne tillbaka in i köket och jag gick ändtligen efter i sällskap med de oefterrättliga hundvalparne, som ej lemnade oss ett ögonblick. En dörr midt emot garderoben öppnades och visade oss en kort, brant trappa ned till en port. Glada att ändtligen komma ut, slogo vi igen dörren om den nigande käringen. AKNE Omg bver hand yttrade sin förhoppning, att vi nog skulle komma igen och hyra hennes propra lokal. störtade oss handlöst utför den halsbrytande trappan och befunno oss nu på andra sidan om detta trefliga hus, i en tre alnars bred gränd. Men i vår ifver hade vi icke märkt, att invid trappan satt 1 sjelfva väggen en stenränna, som just då vi störtade förbi flödade öfver af diskvatten och allehanda afskräden, som, tillika med hvad en annan hängande träränna på muren bredvid utgöt, förenade sina vågor i samma rännsten. Våra rockar buro emedlertid tydliga spår af deras innehåll, och vi kunde