Aftonbladet – 18 december 1848, sida 2

sta afdelningen upptogs af Rossinis Stabat Mater : en ganska vacker och tillika-i en värdig styl hållen komposition — om man afräknar några sidoblickar till den luftiga teaterverlden, hvilka den lefnadsglade dramatikern ej synes kunnat neka sig. Solopartierna sjöngos af m:llerna J. Berwald och Fundin, hrr Strandberg och Haglund, och isynnerhet tycktes m:ll Berwalds stora aria Inflammatus å accensusp, hr Strandbergs aria Cujus animampv samt qvartetten Qvando corpus göra ett lifligt intryck på åhörarne. I konsertens andra afdelning hörde man Beethovens 8:de sinfoni, Fdur. Den Beethovenska stora stylen finner man här förenad med en egen humoristisk naivetet, hvilken isynnerhet uti de båda mellansatserna framträder i den mest intagande älskvärdhet. Beethovens genius tycks här hafva bortlagt viggen för att öfverlemna sig åt glada minnen af den tid, då den unge titanen under Joseph Haydns faderliga ledning först pröfvade sina krafter — dessa satser förekomma ock såsom en helsning till Haydn, den oöfverträfflige mästaren i den naiva genren. — Konserten slutades med ett Salve Regina af Hauptmann, en serdeles väl skrifven komposition, som imedlertid, enligt hvad oss synes, bättre som mellanän som slutstycke hade varit på sin plats. Den kongliga familjen hedrade konserten med sin närvaro. — Bland de i sednare tider gjorda uppfinningar och förbättringar vid förfärdigandet af musikaliska apparater, utmärker sig särdeles en af hr direktör Sillen uppfunnen ny konstruktion af stämgafflar och stämnycklar. Hr Sillns stämningsapparat har nemligen det dubbla företrädet framför den vanliga, att göra stämningen, isynnerhet af pianot, på en gång mera lätt, säker och korrekt. Gaffeln är försedd med rörliga, graderade stålstänger, och angifver hvarje ton inom den kromatiska skalan från ostrukna till ettstrukna a, hvarigenom det blir möjligt att efter densamma med säkerhet och noggrannhet införa den liks vande temperaturen inom nämnde tonomfång. Härigenom försvinner den för mången högst väsendtliga svårigheten, att, vid temperaturens införande, efter öfverensstämmande proportioner fastställa qvinternas undersväfvande; och sålunda bör denna uppfinning blifva al betydande nytta såväl vid pianostämning i allmänhet, som i synnerhet på landet och i de landsorter, der man saknar tillgång. till öfvade stämmare. Särskildt bör nämnas, att man efter denna stämgaffel, ehuru den står i orkesterhöjd, äfven kan införa temperaturen en fjerdedels ton högre eller lägre. Stämnyckelns konstruktion åter gör det möjligt, att med största lätthet höja eller sänka tonen, äfven i den ringaste mån, hvilket med den vanliga nyckeln ej utan -myeken svårighet är görligt. Stämningen med denna nycekel går således både fortare och säkrare, än i allmänhet med den vanliga, och erfordrar dessutom mindre kraft vid behandlingen, än denna. Hr Sillen har till Kongl. musikaliska akademien inlemnat prof på nämnde uppfinningar, och begärt dess utlåtande deröfver. Den kommitte, som akademien nedsatte för att pröfva apparaterna, har ock yttrat sig på det fördelaktigaste deröfver, i hvilket utlåtande akademi adjunkten vid Lunds universitet, hr Munck af öld, hvars omdöme hr Silln jemväl begärt, äfvenledes instämt. Dessa apparater, på hvilka hr Silln offrat betydlig tid, möda och kostnad, äro ännu ej tillgängliga för allmänheten; dock lära de, såsom vi hört, med snaraste komma att blifva det. — Det synes verkligen icke vilja blifva slut med de bekymmer, som våra värda kolleger hafva angående historien om Aftonbladets rysligt tillämnade försäljning. Det synes väl, som om ägaren af en tidning, likaväl som ägaren till hvarje annan-egendom, bör bäst veta al en sådan sak och vara rätta mannen att deröfver utlåta sig; och derföre trodde vi ock, att sedan vi upplyst. att någon försäljning alldeles icke ägt rum, så måste allt vidare ta derom vara slut, så vida meningen icke skullc vara att insinuera, att vi gjort en uppgift stridande mot sanningen. Men denna vanlige regel lärer icke förslå här vid lag. Daglig Allehandas redaktion har i dag förklarat, at den blifvit temligen strängt interpellerad a andra tidningar (Söndagsbladet?) — kan mar se, huru fasligt! — att namngifva den sages man, som meddelat de ifrågavarande, sedan a A. B. motsagda nyheten. å svarar Alle handa, att det ingalunda är skyggt att upp gifva sagesmannen till den riksvigtiga histo riee, lika litet som denne för sin del frukta att offentligen framträda. och slå som en mar för hvad man sagt. Deremot är det af konsideration för en annan person, hvilken möjligen kunde komma att dervid komprometteras och som man säger kläda skott inför allmänn: opinionen, som vi (Allehanda) velat afbåll: oss ifrån att vidröra någons personlighet (Tänk hvilket ädelmod, att ej draga fram personer, angående en historia, som man sjelf sat! i omlopp.) För att derföre icke behöfva, till vårt försvar, skrida till ett så obehagligt steg anse vi oss nödsakade alt hos Aftonbladets utgifvare vänligen anhålla, det han måtte i sin tidning erkänna, hvad han redan muntligen inför oss erkänt, neml. att vi alldeles icke lupit med hvad man -kallar ett ogrundadt rykte, utan tvärtom, såsom saken för oss blifvit framställd, egt fullkomlig anledning att tro på sanningsenligheten af vår uppgift när allt kommer omkring, så lä