Aftonbladet – 18 december 1848, sida 2

det vara Aftonbladets förläggare som här har något att erkänna, och hvem vet, om icke det till slut är han, som publiken tror vara menad med den person, som möjligen kunde komma att komprometteras,, hvilket det ädelmodiga Allehanda vill undvika? Vi hafva ingenting annat att svara härpå, än att vidblifva hvad vi sagt. Skulle Allehanda tilläfventyrs sätta i fråga tillförlitligheten a! våra ord, att någon försäljning af Aftonbladet ej skett och att berättelsen derom alltså är ogrundad, eller af sin egen föregående förklaring att uppgiften härrört af ett missförstånd! Behagar Allehanda vidare inse, att då berättelsen var ögrundad till innehållet, och då Aftonbladets förläggare ej gifvit anledning till dess spridande, så kan det föga intressera publiken hvilken varit Allehandas sagesman. — En ny ledamot inom periodiska pressen visade sig i går middags, vid namn Bore, Det är en veckotidning, som, enligt anmälan i det utkomna profnumret, är ämnad att utkomma hvarje Söndags morgon. Den är al samma format som Aftonbladet i år. Redaktionen annonserar sig såsom bestående af pnågra unge män utan namn i den litterära eller publicistiska verlden,, hvarföre de icke anse nödigt personligen framträda, utan ämna att låta företaget tala för sig sjelf, hvilket också alltid är det bästa. Priset blir 4 skillingar banko för hvarje nummer eller 4 rdr bko för årgången af 52 numror. Något poli tiskt program framträder icke i detta nummer, men af den ton, som anslås på några ställen, tycka vi oss kunna sluta, att Bore har en liberal tendens. Omkring hälften af det utkomna numret upptages af veckans utländska nyheter och en revy af den utrikes politiken. Bland öfriga artiklar märkes en om kritikens tillstånd 1 Sverige,, hvars författare måhända icke utan allt skäl klagar öfver det konsiderationssystem, som emellanåt uppenbarar sig uti den litte rära kritiken härstädes. Han påminner om Kellgren och Thorild såsom kritici, och menar, att om Thorild kunde se ned på sitt fosterland, skulle han i sanning ej fördraga, att hela den litterärx jurden höljdes utaf medelmåttans maskrosor, som förqväfva violens doft och bortskymma hyazintens fägring., — Aj, aj! Bore är, såsom man ser, en sträng riddare. — Tillåtes det härvid att erinra om ordspråket: nya qvastar sopa alltid välv? — Få se hvad Bore säger om ett år. Aftonbladet har åtskilliga gånger fästat uppmärksamheten derpå, att det icke hafver sig så lätt att fortfarande hålla kritisk ståndrätt. Författare och förläggare skola också lefva. Kritikens pligt är att gissla och bestraffa det dåliga i grundsatser eller smak; medelmåttan i utförandet åter straffar sig sjelf, utan kritikens tillhjelp, emedan den snart blir i saknad af uppmuntran, Man behöfver icke vara rädd att en dålig författare i längden får f gare; och om några medelmåttiga försök utgifvas och köpas i den litterära marknaden, så är det på det hela icke värre, än om någon köper ett kluddigt stentryck bredvid ett annat vackrare. Den ene tycker om modren, den andre: om dottren; och så blifva de begge gilftan, — Kritiken får också akta sig att icke för mycket agera Windisch-Grätz. — Författaren talar för öfrigt med en viss salvelse och respekt om de fordna litterärt polemiska skrifterna: Polyfem, Lifvet och döden, Svenska litteraturföreningens tidning (Svensk litteraturtidning?) och Journalen. Detta bevisar sanningen af den gamla läran: major e longinqu reverentia, och öfvertygar oss om sanningen af uppgiften; att Bores redaktörer bestå al unge män, hvilka utan tvifvel icke haft tid och lust att gräfva ned sig i de gamla årgångarne af nyssnämnde tidningar. Det är sannt att man uti dem ofta fann en ganska qvick polemik; men vi våga utan fara för misstag påstå, att en sådan kritik nu skulle väcka äckel och vämjelse. Större delen af den fosforistiska skolan, och deribland främst Lorenz Hammarsköld, ansåg nära nog såsom grundsats, att det uti polemiken blott utgjorde et lofligt vapen att ljuga och citera falskt mo sin vederpart. Och den ännu lefvande profes sor P:s ohjelpliga böjelse att skarfva anses all Jmänt härleda sig från denna tid. 7 Efter nyssnämnda artikel om kritiken följe; en öfverblick på den nyaste litteraturen, de Idels några solidare skrifter, dels åtskilligt a bokhandelns julkram revyeras i största kort het, men med en nätt penna, på halfannar spalt. — I öfrigt lärer Bore komma att ut skickas med Aftonbladet till landsorten, enlig hvad man tillkännagifvit oss; och läsaren föl således sjelf göra dess bekantskap. Vi hels: den nya kamraten välkommen, hoppas i ho nom få se en politisk bundsförvandt, och ön ska under denna förutsättning att han mi hålla färgen,, som man säger. — JUL-LITTERATUR. Bland jullitteraturens artiklar träffar mar mad an ancen cla an fnitsättning af. hi