Aftonbladet – 18 december 1848, sida 2

förhållande såsom öfverståthållare vid oroligheterna i Stockholm den 48 och 49 förutgångne Mars; och det åligger mig att i svaromål derå ingå. Då jag, utan att yttra något omdöme, hvarken för eller emot den åsigt, beträffande rätt forum i detta mål, som af hr justitieembudsmannen försvaras, öfverlemnat till kongl. hofrätten, att efter egen öfvertygelse uppfatta betydelsen af 32 i öfverståthållareinstruktionen, och, i hvad mig personligen rörer, icke kan ega någon annan önskan, än att se min sak utan uppskof afgjord af den domstol, inför hvilken en vidlyftig skriftvexling redan egt rum; finner jag mig sakna all anledning ingå i en gransk ning af de motiver hr justitieombudsmannen anfört för att styrka behörigheten af sin åtgärd, att till kongl. hofrätten instämma detta mål. Vid öfvervägande af hr justitieombudsmannens påståenden i öfrigt har jag visserligen funnit, att jag utan serdeles äfventyr kunde vid detta tillfälle wnskränka mig till att endast åberopa min förut afgifna förklaring, öfvertygad derom, att de oriktiga slutsatser, som hr justitieombudsmannen drakit al min mening, icke kunna förvilla en upplyst domare; men vid den offentlighet, som detta mål vunnit; kunde det i annat afseende anses klandervärdt, att låta irriga meningar vinna ett sken af trovärdighet, derigenom att de ofta upprepas; och finner jag mig derföre föranlåten att, åtminstone i det väsendtligaste, befria min förklaring från de invecklingar, med hvilka hr justitieombudsmannen belastat densamma. Hr jutitieombudsmannens påstående, att under folkrörelser hvilka hafva till föremål, att på olaglig väg göra någon viss id eller politisk åsigt gällande, personer icke skiljas från principer, och att följaktligen de personer, som representera den motsatta principen, alltid äro de, mot hvilka oviljan i första rummet riktas, är en sats, som tagen i den allmänenlighet, under hvilken den blifvit framställd, saknar hi. storisk sanning, då den motsäges åf inånga händel ser, som det varit våra dagar förbehållet att bevittna På det hela må det likväl anses öfverflödigt att härvid uppehålla sig, då hr justitieombudsmannen medgifvit, att de försigtighetsmått, som vid det ifrågavarande tillfället på förhand blifvit vidtagne, voro fullt egnade att skydda äfven den personlighet, som här var i fråga, och sedan hr justitieombudsmannen, beträffande ett förment rykte, att ett angrepp Vore å bane mot samme person, väl förklarat, att bevisningen om detta ryktes tillvaro vore lätt, men icke dessmindre lemnat den åsido. Af hr justitieembudsmannens anförande har jag icke med någon visshet kunnat inhemta, huruvida hr justitieeombudsmannen funnit min förklaring nöjaktig eller otillfredsställande i de delar, deri jag redogjort för mitt sätt att i allmänhet uppfatta mina embetspligter, med afseende å det förhållande som utgör föremålet för denna rättegång, och särskilt i hvad rörer min vistelse å kongl. operan nyss före utbrottet af oroligheterna den 48 Mars om aftonen, Det må sålunda anses ändamålslöst för mig, att i dessa delar följa hr justitiecombudsmannens nog invecklade framställningar. Likväl tror jag mig icke böra lemna oanmärkt, att den uppgift, som hr justiticombudsmannen trott sig läsa i min förklaring att underrättelsen om hvad som tilldrog sig på upp: trädets skådeplats, hade kunnat komma mig tillhanda å kongl. operan inom 2 å 3 minuter, icke finnes i samma förklaring, att jag icke befarat ordningens störande inom teatersalongen, och att jag icke ställt händelserna den 48 och 49 Mars, sådane de i verkligheten utveklade sig, i bredd med vanliga gatuuppträden, men väl föreställt mig på grund af den kännedom om sig då företeende förhållanden, som jag erhöll genom hr polismästaren Limnelii rapport, att aftonen den 48 Mars skulle aflöpa lugnt, samt i allmänhet framställt den grundsatsen, att, vid första början af en oordning, den högsta civila myndighetens närvaro, som dessutom oftast ej kan ega rum, icke är en ovilkorlig pligt, ej heller kan anses medföra ovilkorligt gagn. Hr polismästaren och riddaren Bergman är de öppet lemnadt, om han så anser nödigt, att meddela fullständigare upplysningar, än de som innehållas i hans förklaring, beträffande de åtgärder han vidtagit, för att lemna mig underrättelse om händelserne. Hvad åter angår mina förbållanden til hr polismästaren, i egenskap af hans dåvarande förman, finner jag mig böra meddela det förklarande: att, då hr polismästaren, som vid ifrågavarande tillfälle var berättigad, intill min ankomst, i alla afseenden handla i stad och ställe för mig, vidtagit de åtgärder, som jag sjelf skulle kunna hafva anbefallt, om jag varit närvarande, och hvilka, om de icke mött oväntade, af den civila myndigheten oförvållade hinder i verkställigheten, ofelbart hade haft til påföljd att tidigare hejda oväsendet framför det ho: tade huset i kyrkbrinken, än som skedde, jag icke funnit anledning till beifran mot hr polismästarer för någon underlåten embetspligt vid berörde till fälle. Hr justitie ombudsmannen framställer sina idea listiska fordringar på auktoriteters förutseende och verkningsförmåga under sådana beklagliga tilldra gelser, då lugnet och allmänna ordningen störas och obestridligen är det en sanning, att polismak tens bestämmelse är att i möjligaste måtto söka fö reckomma alla hotande vådor för samhället, och at våra brottmålsannaler emellanåt lemna exempel på att auktoriteter så tidigt och med den bestämdhe erhållit underrättelse om brottsliga företag, att ger ningsmän kunnat gripas på bar gerning eller innar de ännu hunnit utföra sitt onda uppsåt; men hära följer väl icke, att myndigheter skola lagföras fö hvarje gång sådant icke kan ske. Åklagaremakter skulle härigenom bereda sig ett så vidsträckt fäl för sin verksamhet, att detsamma väl svårligen utar godtycklighet skulle kunna bearbetas. Hvad hr justitie ombudsmannen synes hafva för bisett i hela sin framställning är, att icke en per son kan, synnerligast inom en stad, der synkretsei oftast är inskränkt inom de närmaste föremålen, si fullständigt dela sin uppmärksamhet åt flera olik: håll, att han kan ega en fullt säker kännedom on hvad i hvarje ögonblick tilldrager sig på spridda ofta aflägsna punkter, äfvensom att afstånd finna och att deras tillryggaläggande, vare sig för under rättelsers meddelande eller befallningars verkställig het, ovilkorligen fordrar tid, och denna ofta längre än att densamma skulle kunna uppsummeras inon det inskränkta siffertal af minuter, som br justiti ombudsmannen användt för sina beräkningar. Ibland de ställningar, uti hvilka en embetsma kan finna sig försatt, är tvifvelsutan den bland di mest oväntade och bekymmersamma, då han upp täcker ett bemödande hos åklagaremakten att un dandraga honom det stöd han tror sig ega i bestå ende lagar, i samma ögonblick, som man af honon var don cträngacta ancvariohet oach pör han