Aftonbladet – 15 december 1848, sida 2

— Ett qui pro quo i Tiden. I Tidens nummer för i dag träffas ett qui pro quo af egen art. Vi ha betecknat företeelsen med det lindrigaste namnet; emedan Tiden, så föga grannlaga dess redaktörer och insändare än ofta visat sig i valet af sina medel, likväl icke hittills förrådt den oerhörda brist på takt, som det skulle röja, om de velat ibland dessa medel försöka ett så plumpt underslef, att det vid. minsta efterseende ligger blottadt inför allmänhetens ögon; Vi förutsätta derföre, alt icke ens något underslef vid detta tillfälle ägt rum, utan allenast, som sagdt är, ett qui pro quo — en sjelfförbländning —, hvaraf likväl en af Tidens insändare blifvit så förd i hastigheten, att han i sitt förmodade fynd trott sig upptäcka dentaktik, Aftonbladet anser böra följas för att tillvägabringa representationsförändringen, och satt sig ned att öfver. det förmenta fyndet skrifva reflexioner i Tidens manör, dem Tidens redaktion tagit för grundade, obesedt, och infört. Förhållandet är följande. I vårt tisdagsblad (N:o 277, s. 2, sp. 4) infördes ett utdrag ur Öresundsposten, under titel Öresundsposten och Representationsfrågan, utan annat omdöme af Aftonbladet, än att den samling artiklar i Öresundsposten, hvarifrån utdraget var hemtadt, icke varit utan interesse. I Tiden för i dag omförmäles detta utdrag, men med följande inledning: Aftonbladet har nyligen haft den-naiveteten att öppet förklara sin tanka i äfseende på sättet att in