Aftonbladet – 15 december 1848, sida 2

ARSVEXTEN: I SVERIGE 1848. Statskontoret har, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvandes nyss inkömne berättelser om afkastningen så väl af all slags säd och jordfrukter, som. af hö under innevarande år, nu till regeringen inberättat att skörden blifvit ansedd vara i God i 4 län: Östergöthlands, Malmöhus; Wermjands och Westmanlands; Öfver medelmåttan i 12 län: Upsala, Södermanlands, Gottlands, Calmar, Jönköpings, Kronobergs, Christianstads, Hallands, Götheborgs och Bohus, Elfsborgs, Skaraborgs och Nerikes; : Medelmåttig i ö län: Stockholms, Blekinge, Kopparbergs, Gefleborgs och Westernorrlands; Under medelmåttan i 3 län: Jemtlands, Westerbottens och Norrbottens. a Och då grödan uti 46 bland de sädesrikare provinserne uppskattats såsom dels god och dels öfver medelmåttan, synes sädesskörden öfver hela riket år 1848 kunna vara alt hänföra till sistberörda benämning, eller öfver medelmåttan, ehuru säden af mycken och långvarig nederbörd tnder bergningstiden i mer och mindre mån tagit skada samt hvetet på flera ställen uppgifves vara blandadt med s.k. brand, rost och sot. Orsaken till den mindre förmånliga äringen i då norra länen omförmäles härröra bådeaf fortfarande regn och ovanligt kall väderlek, som . vållade att i synnerhet vårsäden bindrades i växten och ej eller kunde mogna, utan måst till betydligare del uppskäras grön. Partiella skador af hagel uppgifvas hafva inträffat i Calmar, Wermlands och Norrbottens län, Nästan alla årsväxt-berättelser innehålla, att nattfroster i sistlidne Juni månad skadat, dock i mindre mån, den växande säden, men väsendtligast potateskålen, som, der froststrecken framginga, affrös. Allmänneligen, och endast med undantag af Jemtlands, Westerbottens och Norrbottens län, omförmäles, att potatesväxten befunnits angripen af samma slags sjukdom, som de föregående åren, och på många orter i än hägre grad, än då, samt att en icke obetydlig del af den frukt, som synts oskadad vid upptagningen, straxt derefter angripits af röta, hvadan farhåga yttras, att ej kunna öfver vintern förvara hvad som både till föda och utsättning nästa vår erfordras. (P. T.)