Aftonbladet – 15 december 1848, sida 1

EO laner förhindrade allt; i stället för bestämda order ill nationalgardet lät man dem förstå den önskan tt de borde hälla ut. Generalens plan var icke tydlig; han ville förskaffa sig ett parti, och göra sig jelf oumbärlig för detsamma. Han danade derigeom genast två partier, det ena vid. Rue desPyamides, .det andra i nationalförsamlingens palats, ler män tog några steg i samråd med:hönom. Tnen yet hvad som emellan dem och Hönom föreluit; men efter rådplägningen der emottog generalen ortföljen för krigsärenderna, som han förut äfslait. Sitt beslut härom, meddelade.generalen den 22 juni i bref till en åf sina vänner Adelsvärd, men koret var att han erhölle. stöd från Rue de Poiiers. yt Den 23 Juni skickade vi åter för: att fråga genealen huru stor truppstyrkan var. Generalen svaade: Ännu en gång sagdt, jag vet det icke. En yrdonnansofficer vid nationalgardet visade sig otålisare än vi att få veta förhållandet, då han infann ig för att yrka på ett sådant meddelande. Han erIl det svar att generalen sof. Häån envisades ändå, ängde sig fram till rummet, och det var med möla. som Ledru Rollin höll honom tillbaka från att väcka krigsministern. Den 24 på morgonen, voro kommissionens fiender inom nationalförsamlingen ännu icke belåtna, och de yttrade öppet, att man först måste göra slut på kommissionen. Om lördagen kl. 8 höll generalen en sammankomst med br Senard; Pagnerre tillkom och erfor dervid att man, långt ifrån att fästa sin uppmärksamhet vid upproret, afhandlade om de vilkor, hvarunder general Cavaignac skulle emottaga högsta makten. Efterden stunden biir allt uppskof oförklarligt. Arago, Marie och Barthelemy S:t Hilaire sökte förmå honom att utdela ordres; men ,han vägrade, under förklaring: Tron j, att jag är här för att försvara edrajParisare, och ert nationalgarde, som försvarar sitt lif och sina handelsbodar ? Om, jag förlorade ett enda kompani, skulle jag af blygsel sjelf sätta mig en kula för pannan). Under sådana omständigheter måste kommissionen ingifva sitt afsked. Alla dessa uppgifter äro till hvarje detalj sanna, General Cavaignac: Innan jag besvarar det historiska utdrag som vi hört, frågar jag. dessa herrar och hvilken annan som helst, om de hafva ännu något nytt att säga, emedan jag vill. svara på alla anklagelser på en gång.. Garnier-Pages: Vi hafva anfört det väsentligaste, men kunna omöjligt säga, om ej-under debatten andra omständigheter kunna förekomma. Cavaignac: Jag ämnar visst icke uppträda här såsom verkställande kommissionens an klagare. Den tystnad, som jag iakttagit vid-de emot densamma gjorda beskyllningar, kan icke gälla såsom en anklågelse. Några af församlingens ledamöter skola erinra sig, att när jag. underrättades om vissa beskyllningar, som gjordes ,mig -för mitt förhållande under Junidagarne, jag dåYttradejatt verkställande kommissionen vore mitt försvar, emedan jag blott åtlydt dess befallningar. Om någoni denna församling påstår, att jag angripit kommissionen, så måste jag bestämdt förneka detta. Jag förklarar fördenskull att detta blott är en debatt emellan hrr Garnier-Pages, Duclerc, Pagnerre,..B. S:t Hilaire och mig. Jag utdrager ur det historiska fragmentet blott hvad som personligen och ensamt rör mig. Jag börjar med frågan om armöens effektiva styrka. Jag gillade utan invändningar det föreslagna trupplantalet. Det beslöts att. jag skulle samla 20,000 man i Paris. Något sednare fann man; att detta tal kunde ökas, i anseende till kasernerings-tillstån-det i Paris, och kommissionen föranstaltade att tills sammans med mobilgardet och republikanska. gardet, truppmängden skulle stiga till 45,000 man, .leller 53,000 man, om man räknade en division tlaf Alparmån, som nalkades hufvudstaden: Det lär sannt, att kLamartine ofta frågade mig om -Itruppernas ankomst och talade om en slagtning: Jag .I svarade, att alla befallningar voro utdelade. Jag I trodde att-jag, i händelse af strid, skulle kunna för, samla 80,000 man i Paris. . Hr de S:t Hilaire tyc olkes antyda, att jag ej velat lyda. Han anklagår mig antingen för tafatthet och oförmåga; eller för ovilja och ärelystnad — och-i det sednare fallet måste jag försvara min ära. Jag uppmanar general Bedeau, med hvilken jag vidtog åtgärder för kaserneringen, att förklara om jag ej gjort allt, för att så mycket som möjligt. begagna kaserneringsmedlen. Talaren gaf nu, med hänvisning till officiella bilagor, en noggrann redogörelse för sina anstalter till truppernas inqvartering, bevisade den militäriska nödvändighen le ten af de vidtagna åtgärderna och ådagalade, att a; 1 25,000 man stodo i Paris den 22 Juni, samt att; tillsammans med trupperne i Versailles och S:t.Germain, man hade 29,929 man. Jag förklarade huru vigtigt det var, att hafva kaserner, och tvärtom huru vådligt det skulle varit att. blottställa soldater genom att låta dem bivuakera på gatorna under sådana omständigheter, som de dåvarande. 3 Jag tror mig, fortfor talaren, i mina handlingar motsvarat Lamartines personliga tankar... Jag kommer nu från effektivstyrkan till en -annan fråga. Det är visst möjligt, att ett regemente kom ett par timmar för sent; ty jag fick ifrån kommissionen, . Ifrån mären i Paris och från polisprefekten stridande befallningar. Den 22 på aftonen begärdes och skickades en bataljon förstärkning till Luxembourg. Hr Marie begärde nu ett regemente och två sqva droner; han ämnade kanske begära två regementen och har trött sig begära dem; men jag är beredd att visa häns skrifvelse, som ännu ligger i-Rtigsministeriets byrå och der Lamartine fann den, sedan jag ej mer tänkte derpå. Jag har noga utfört kommissionens befallningar, Om inga trupper skickades till Pantheon-platsen, så uteblefvo de blott, emedan jkommissionen ej ansåg det -nödigta Talaren ingick nu i vidlyftiga utläggningar, föl en tillatt bevisa, att han endast emottagit krigsministerie var med vilkor, att han sjelf skulle få föra befälet och den välja stridsplanen. I förbigående ville han: anmär förd ka, att de begge monarkierna blifvit störtade, eme illedan de såsom en polissak behandlat hvad som bor Tal. sökte derefter be a en trupp i el änga och aftöra de anses för en bataljsak. : utvisa huru fårligt det vore att ski k st nast kun Nalen sak som inte inträffar många gånger unde