Aftonbladet – 15 december 1848, sida 1

Det ar väl. till dig di ty jag väntar ingal en ef nä du är härp, åttog han, utan denj en ninsta irelse. låt Hven vet? Man kan äl få bref utan attlin ust vän! dem; det kundju varit något myc-i ) ket viggt, som -angick mkel, någon affär, dr om hasgt borde uppgöas; något dödsfall; lågot ap, sade jag slutgen, förtviflad att ko cke kula rubba hans agn. Men allt var i örgäfvesingen min i han godmodiga ansigtelkj örrådde,att han hört mig; han räknade en-hq last låramt, under det han med tändernani asthöll pan, hvars. kolosala sjöskumsformerlå hvilade iot hans runda mage, de smutsiga h: och traså tolfskillingarne, som funnits i StinLisas ylpörs. ; n Åh, kan jag aldrig tro, sade han, ändt-n ligen, dipan slutat räkningen, så långt efteråt, d att jag tjdde honom redan glömt alltsammans.f 1 s 1 i d Ja, ja, få Väl se, i fall den kommer till rättar, tillade flegmatiskt, afbrutet af djupa smackningar, f att friska upp elden i pipan, och ställde ga steg ned åt klöfverfältet, der folket var ssselsatt att uppsätta klöfvern i stackar. Han gk in, och jag stod rådlös qvar Jågande afotålighet och förtrytelse. Ack, jag visste ne ifrån hvem brefvet var, och jag trod de mig 11 och med kunna gissa hvad detinnehöll; jen det. är en egenhet med dylika bref: man är Idrig så otålig att få del af något, som justdetta, hvilket man vet förut. Min iud hvad de äro förstockade på lans det I utopade jag i hela häftigheten af. min harm, nat SANS facons tappa eller låta stjäla bort ett dref, ett sådant bref, utan attgöra mms flår deraf. Om en gris hade kommit i kläm mellan en grind, skulle min onkel och bela gåmen blifvit alarmerade, men nu — jag hade Vejat skicka alla godsets underhafvande ut att ska, låta någon fara tillbaka, till stan för att sätta polisen i verksamhet. Ah om jag blott varit i min onkels ställe, skulle jag nog funnit medel att återfinna det förlorade, men nu — om jag också kunnat uppleta en menniska, som för betalning velat gå och söka, så skulle den i sin drumlighet inte hittat sin egen mor, i fall hon legat midt på vägen, mycket mindre ett litet fint och tunt bref. Och att sjelf få en bäst och en vagn, det skulle var: omöjligt nu på qvällen; ty på landet är et expres hud, som man inte hunnit tala om flera dagar, och samla så många jkommissione åt att det kan bli komplett hvimmelkantig!