Aftonbladet – 15 december 1848, sida 1

Se der är hon ändtligen! Klockan är 5 på eftermiddagen och nu först kommer hon, det är då fan te söln. Det var min onkel, en riktig hederspascha, som, förargad, utbröt i denna monolog, i det han blåste ett stort moln ur pipan, skuggade ögonen med handen och såg utåt vägen. Hans utrop väckte mig, der jag låg utsträckt under syrenhäcken, ur en behaglig halfslummer, som kommit min cigarr att slockna och mig sjelf att glömma hela verlden. Jag såg upp med ögon så dåsiga, som en nyfödd kalfs, eller en försupen poets, för att utröna hans mening, och såg honom fatta den gamla, flottiga mössan, som låg på bänken bredvid honom, och med skyndsamma steg vandra ned