Aftonbladet – 13 december 1848, sida 1

att afresa med sina tennsoldater och den arga rapphönshunden. Tjenstgörande majoren blef mycket riktigt dömd till trenne månaders högvakt, och sedan han om hösten undergått densamma, erhöll han befälet öfver några kronoarbetskompanier, vid hvilka han dock gjorde sig så förhatad, att han, redan fjorton dagar efter sin ankomst, blef så illa stympad af en knifbeväpnad svensk bravo, att han nödsakades taga afsked, och lefver han nu på pension, suckande under sin frus jernspira, som med hvarje dag blir tyngre, honom till rättvist straff, derför att han fordom så fegt missbrukat förmanskapet. Sedan nu Rummelborgs regemente erhållit en human chef och en human förste major, som båda veta att rätta sig efter den nya tidens ideer och fordringar, kan det i hållning och militärisk esprit mäta sig med hvilket annat som helst, hvilket förhållande ytterligare ger skäl för den satsen, som occkså alltmera gör sig gällande; neml. att med lämpor kommer man längst. —R — — NAPOLEONS SPÅDOM OM EUROPAS FRAMTID. Man har så ofta åberopat de märkliga ord, genom hvilka kejsar Napoleon från S:t Helenas klippor förutsade Europas framtid, men aldrig har väl någon jenligare tidpunkt funnits än nu, att återkalla dem allmänhetens åtanka. Vi äro ännu icke vid sluet af den period, som Napoleons snille utstakat, och redan låter den djupa skakningen i Europeiska staernes inre förmoda, att hans förutsägelser skola ullkomligt uppfyllas. Inom 50 år skall Frankrike antingen vara republikanskt eller kosackiskt! — Om min son då lefver, skall han under folkets jubelrop blifva kallad ill thronon. Ar han icke mer till, skall Frankrike åter blifva republik; ty ingen hand skall våga att gripa elter en spira, som den icke mäktar att asthålla. Den Orleanska linien, fastän älskvärd, är alltför svag; den har för mycket gemensamt ined de öfriga: