Aftonbladet – 13 december 1848, sida 1

. Iqvarstad för skatten taget gods, att auktions förrättningen måste upplösa sig och bortresa TYSKLAND. Tillståndet i Berlin var vid ingången af De -Ieember oförähdradt. Invånarne höllo sig stilla TJ oaktadt belägringstillståndet plågar dem metq (arresteringar hvar natt; personer, hvilka efte; Ikl. 10 träffas på sådana offentliga ställen, son under belägringstillståndet förklarats böra var: I stängda vid den tiden, häktas genast och stun dom äfven värden; hvar morgon räknas i po lisfängelset — det beryktade Stadt-Vogtei — emellan 70 och 100 nya fångar, hvilka doch vanligen lösgifvas samma dag, efter polisförhöret. — Politiska angifvelser, hvaribland er mängd anonyma och ett vidt utbredt politisk! spioneri, äro äfven beståndsdelar af det Brandenburgska systemet. Mänchen d. 26 Nov. Följ. s. k. öppna bre, I från en republikan. till vår konung kolporteras och försäljes sedan några dagar och väcker någon uppmärksamhet: Då majoriteten al det suveräna tyska folket, till följe af sina gamla minnen, numera icke önskar republiken, utan kejsardömet, så bör konung Maximilian tillegna sig denna id och nu genast, då österrikiska och preussiska husen genom sina hufvudmäns åtgöranden blifvit omöjliga. raskt ställa sig i spetsen för den tyska rörelsen, för att ernå kejsarthronen och sluta revolutionen. Från Kassel skrifves, att en fesl till Robert Blums minne blifvit firad med stor högtidlighet. Alla politiska föreningar derstädes, borgargardet, deputationer från andra orter etc., utgörande ett tåg af omkring 3000 personer med sorgfanor i spetsen, begåfvo sig från Friedrichsplatz till Königsplatz, der d:r Kellner höll ett kraftigt och gripande tal, hvaruti han tolkade sorgen efter den döde och skildrade den fara, som hotade den tyska friheten från öster. Koralen: Vår Gud är oss en väldig borg) slutade högtidligheten. Alla svart-rödgula fanor voro klädda med sorgflor. Militären var konsignerad i kasernerna och deltog således icke i tåget, hvaremot vakterna voro fördubblade. Sådana högtidligheter hafva blifvit firade till Blums minne i Stettin och fierstädes. SPANIEN. Engelska tidningar berätta, att chefen för general Cordovas stab, general Maty y Alos, den 20 Nov. ankommit till Madrid, med underrättelsen att en kolonn af kongl. trupperna, bestående af omkring 700 man, under general Manzano, blifvit slagen och 200 man fångar tagna af Carlisterna, som anfördes af Cabrera och bröderna Tristany, och voro omkring 800 man. Detta var så mychet mer oväntadt som Cordova för några veckor sedan lofvat regeringen, att innan Cortes sammankomma ingen carlist skulle finnas i Catalonien. Nu åter begär han 20 bataljoner och 23 millioner realer för att kunna der uträtta något, och detta oaktadt han i provinsen haft nära 60,000 man att disponera. Carlisterna hafva stor fördel deraf, alt de besatt saltgrufvorna i Cordova, ty de sälja saltet till bönderna. I Tarragona äro Carlisterna mycket manstarka, och det påstås, att Cabrera brutit med grefve Montemolin (Don Carlos son), och att han ämnar förklara sig för republikanerna. I Madrid var lugnt; men man berättar att Narvaezs fiender äro verksamme och att han är nära sitt fall. FRANKRIKE. Denh 29 November förekommo några politiska inter pellationer, hvilka representanten Jolly ställde till regeringen i afseende. på behandlingon af spanska flyktingar, och hvilken fråga framkallade en viss uppståndelse i nationalförsamlingen. Hufvudinnehållet -af hr Jollys föredrag var i korthet följande: En ledamot af den förra spanska ministeren, vid namn Escosura, blef, ehuru ledamot af Cortes, under den despotiska reaktion som hofvet i Spanien lyckats åter införa, arresterad i Madrid af sin efterträdare, general Narvaez, och utan vidare fasoner förd till fästningen S:t Marguerite i Cadix, för att derifrån transporteras till Philippinska öarne. I Cadix var han likväl lycklig nog att undkomma samt tog sin tillflykt på ett fransyskt fartyg, hvarefter han begaf sig till Perpignan i Frankrike. Men här vistades en kommissarie vid namn Labriere, som franska regeringen, enligt öfverenskommelse med den spanska, hade ditsatt för att tillse, att icke spanska flyktingar måtte ifrån gränsen företaga konspirationer emot nuvarande regeringen i Spanien. Escosura hade nu knappt kommit till Perpignaw (säger Jolly) förr än han, likasom två andra spanska flyktingar, fick besök af Labricre. De blefvo arresterade; deras papper grepos, och på deras protester hade kommissarien svarat, att de skulle återfå alla enEA —— LLA