Aftonbladet – 12 december 1848, sida 1

6 efermild. EN linom Frankrikes område, eller ock en ny församling, utgången ur foikets allmänna omröstning, sammanträdt. Sådana petitioner hade inom ide två sista dagarna före postens afgång blifvit beslutade uti fyra departementer; och det troddes, att de öfriga äfven ämnade göra detI samma. — Det s. k. socialistiska partiet, som ämnar uppställa den bekante Raspail till sin kandidat för presidentskapet, hade utgifvit sitt manifest till alla valmän af den socialistiska bekännelsen. Man måste åtminstone göra detta parti den rättvisan, att det går grundligt tillväga. Det proklamerar nemligen såsom grundsatser af 1848 års revolution, sådan den tolkas af partiets centralkommitte, icke blott afskaffandet af konungadömet, hvilket är naturligt i en republik, utan äfven af prestadöme och kapital. Den demokratiska och sociala republiken, säga de, är den verkliggjorda jemlikheten. Det är märkvärdigt att se, huru detta parti ständigt rör sig i svamlande ordalag. Sålunda förekommer såsom en hufvudmaxim i manifestet följande sats: Att -våldföra menniskans och medborgarens naturliga och oförytterliga rättigheter, är att göra uppresningen laglig. Detta är godt och väl; men när dessa rättigheter skola beskrifvas, så finner man att dermed icke menas den konstitution, som blifvit bildad af majoriteten af de representanter, hvilka utgått från hela folkets val, utan någonting annat, som helt och hållet tillhör partiets egen uppfinning. Också ser man här genast huru centralkommitten vid närmare uppräknande af dessa rättigheter invecklar sig i sina egna fraser. Först talas det, nemligen, om den ovils korliga rättigheten till arbete. Men för att kunna fastställa denna rättighet, har den nödgats taga sin tillflykt till en sjelfgjord beskrifning på rikedomen. Rikedomen, heter det, är den kollektiva frukten af mensklighetens arbete. Eganderätten är hvars och ens rättighet att taga del deri, i mån af sitt arbete och sina behof. Således helt enkelt kommunisnref: I enlighet med denna grundsats borttages äfven all arbetsrätt. Vidare förklaras att den demokratiska och sociala republiken icke erkänner några konungar, och således skulle komma att blifva utan all relation med Europas öfriga regeringar. Härjemte förkunnar partiet äfven en moralisk och militärisk propaganda till förmån för alla förtryckta folk. Ibland det märkvärdigaste är likväl den principen som förkunnas, att folket i den sociala republiken förbehåller sig att i sista hand sanktionera alla organiska föreskrifter och lasar. Folket skall votera i stora massor, hvarigenom det skulle få tillbringa en ofantlig tid på långa vägar. Detta lagstiftningsarbete och den fidsförlust, som deraf förorsakas, skall emedlertid ej ske för intet, utan betalas af tatskassan till folket. Detta skall ske genom skatter; men huru dessa skatter skola upptasas omförmäler icke manifestet. Vidare skola embeten vara lika i lön och värdighet; hvilket tyckes vara mera broderligt äm praktiskt. Embetena skola icke utöfvas mer än. på viss id; hvaraf åter följer, att när embetsmannen väl hunnit studera sig in i sin syssla, så skall nan efterträdas af en annan, söm skall läras n ånyo. All undervisning skall blifva fri. Alla de svåraste pålagorna skola afskaffas. Alla nedborgare skola bära vapen, o. s. v. Med tt ord, det hela är ett profstycke på det mest complett opraktiska svärmeri man kan tänka ig, och torde genom sitt fullkomliga oförstånd öra socialisterna mera skada, än någonting nnat. ; Regeringen var den sista :November utsatt ör: stränga anmärkningar och frågor i ansende till den förut omnämnda expeditionen af : fregatter och 3500 man till Italien. Grefve fontalembert höll ett talangfullt och mycket ett tal emot ministerens handlingssätt; äfvenom Ledru Rollin attakerade regeringen från n annan sida. Förebråelserna voro, att 3500 nan utgjorde antingen för mycket eller för tet för en sådan expedition; för mycket, ifall et endast gällde att öfverföra påfven till rankrike; : för litet, ifall frågan vore om en ntervention. Dufaure tälade egentligen till örsvar för regeringen, äfvensom general Caaignac yttrade sig helt kort. Nationalföramlingen tycktes se med något missnöje, att -: ess tanka icke blifvit rådfrågad innan åtgärens vidtagande. Detta sökte Dufaure förlara, och upplyste dervid bland annat (den 0:de Nov.) att trupperna ännu icke hunnit gå mbord. Församlingen öfvergick slutligen, såom redan i gårdagsbladet nämndes, till dagrdningen, men, med följande ordalag, att förumlingen, under fullkomligt gillande af de örsigtighetsmått regeringen vidtagit för att örsäkra den Helige Fadrens frihet, förbehöll ig rättigheten att fatta beslut om de ytterigare och ännu oförutsedda åtgärder, som unna erfordras., TYSKLAND. Hertig Josef af Sachsen-Altenburg har nedgt regeringen till förmån för sin hroder, ertig Georg. Alven i Anhalt Bernburg skall fråga vara ickt om hertigens abdikering; hertigen af nhalt-Dessau skall af regenten blifvit utsedd ————— LRM———————AK sv