VV WVHÄmHÅÅ MMMM sHar då den lifslefvande djefvulen tillhuggit dig af gråsten, du åsnaktiga elefäntl röt majoren emot honom och sprang till ledet för att fatta i hans nacke, böj dig djupare, din satans grötbuk, säger jag ! Soldaten gjorde några försök, utan att dock komma många tum längre -ned. Din aderton djefvul! jag skall ta mig hundra dj—r säga dig, din tusan djefvul! att du är en hundratusan dj-—l), vrålade majoren och böjde honom ned, med ansträngandet af alla sina krafter. Den stackars karlen gaf till ett smärtsamt rop och sjönk i detsamma ned, Han hade fått ett svårt bråck. Tjenstgörande majoren hade således icke illa användt sin morgon, då han under densamma redan arresterat tvenne Personer, varit ovettig på hundrade, nekat till ett hbarmhertighetsverk och nu slutligen gjort en stark och arbetsför karl förderfvad för hela hans återstående lifstidt Löjtnant H. såg på honom med ett trotsigt förakt; derefter sade han: Herr majoren tillåter väl att jag sjelf för upp denne stackars karl på sjukhuset, der jag äfven ämnar anmäla olyckshändelsen för regementsläkaren, som sedan, enligt sin tjenstepligt, måste inrapporteradensamma jemte dess orsak till sundhetskol; ) Förf. inser nog att dessa grufliga eder skola stöta örat på många läsare, men som han har gjort till sin föresats att måla sann, måste han låta dem qvarstå. Ofvan citerade originella ed har fört. hört användas af en agenior major på Götheborgs torg år 1834.