Aftonbladet – 11 december 1848, sida 1

eftermidd. för att anställa undersökningar i detta hänseende, men icke på det sättet ensamt, som det skett genom de förra kommitteerna, utan mera omfattande och offentligt, så att personer af alla klasser, som kunna hafva upplysningar att lemna, måtte få höras dervid, och priser å alla slags varor å produktionsorterna utrönas, m.m. En sådan förberedande åtgärd är, om man en gång vill komma till en verkligt rationell tulltaxa och förebygga behofvet af ett ständigt omgörande och partielt lappande vid hvarje riksdag, enligt vår tanka af så stor vigt för att förskaffa ett blifvande bevillnings-utskott bestämda data att gå efter, att det ej må famla i mörker eller utsättas för vilseförande ensidiga uppgifter, så att man utan misstag kunde säga att det vore det första betydande steget hvarigenom chefen för finansdepartementet skulleuppfatta sitt åliggande i afseende på tullfrågan. från den rätta synpunkten. Afven Regeringen. sjelf skulle otvifvelaktigt hafva stor nytta. och stöd af en sådan undersökning; ty huru vill man väl begära att dess ledamöter, som hufvudsakligen äro skrifvande och förvaltande em betsmän, skola kunna äga ett slags profetisk förmåga att träffa det rätta, om ej tillfälle öppnas för dem, som lefva i sjelfva affärerna och kunna äga på sak grundade skäl att anföra för den ena eller andra åsigten, få tillfälle att söka göra dem gällande, samt fullständiga och ej blott tillfälliga upplysningar sålunda vinnas? I sammanhang med detta ämne begagna vi äfven tillfället att besvara några frågor, som Aftomnposten i förra veckan, i form af anmärkningar, ställt till Aftonbladet, och hvilka i sin mån bevisa dess vänskapliga tänkesält mot detta blads utgifvare. På flere ställen i Aftonposten förekommer nemligen ett slags uttryck af förundran deröfver, hvarföre Aftonbladet nu sednast icke yttrat sig mot förbudet å införsel af kläde och siden. Meningen med denna förundran belyses först rätt deraf, när man erinrar sig, huru dels Aftonposten flere gånger förut talat om att Atfonbladets förläggare anlägger en sidenfabrik, dels också en annan tidning, som har till hufvudsyfte att anfalla Aftonbladet, förutspått, att sidenfabrikationen numera troligen får en försvarare i Aftonbladet för importförbudet. Det är oss ett nöje att kunna tillfredsställa de värda frågarenas nyfikenhet genom den förklaringen: 1:o att då Aftonbladet yttrat sig emot de absoluta förbudens bibehållande i allmänhet, så gäller denna vår mening lika väl kläde och siden, -som andra varor; 2:0o Att antingen Aftonbladets förläggare är delägare i en sidenfabrik eller icke, anse vi att en sådan fabrikation lika väl bör kunna bestå med den af regeringen föreslagna tull af 25 procent af värdet, som med förbud, och hoppas att ej; komma att föräodra denna öfvertygelse. Är detta tydligt? Att Aftonbladet åter yttrat sig mera specielt angående förbudet å raffinadsocker än angående kläde och siden är sannt;, men vi hafve i det fallet handlat konseqvent , vid denna och vid föregående riksdag, då Aftonbladets förläggare ej på något sätt var intresserad i någon manufaktur. Vid båda dessa riksdagar hafva vi mindre uppehållit oss vid frågan om förbuden å väfnader, men af alla krafter protestetat emot den orimligt höga. tullen å garn af af alla slag; och detta derföre att vi trott, att om garn kunde erhållas: till billigare pris, så skulle väfvarne derigenom äfven lättare kunna umbära ett artificielt skydd. Förbud blir dock altid orimligt. Detta rör likväl mindre i frågan om siden, då rått silke får införas tullfritt, hvarföre äfven. sidenväfnader utan svårighet böra, såsom RySssSnämndes, kunna slå sig ut med 25 procents: skyddstull, ja äfven med mindre, om icke tullkontrollerna alltför mycket vanvårdas. Vidare har Aftonposten i en artikel i frelags på ett ställe bifogat följande not, rörande len s. k. tull-lindringen: Som vi erinrade oss, var Å. B. vid 1844 års iksdag en ifrig förfiktare för upphörande af den: frågavarande tull-lindringen. Nu, sedan ÅA. B:s utifvare sjelf blifvit både skeppsredare och stor imortör, har man icke hört något vidare om den saen. Läsaren inser utan tvifvel den välmenta: yftningen härmed. Den är, med andra ord tt sedan Aftonbladets förläggare blifvit skeppsedare och importör (i förbigående sagdt är ttrycket stor importör här icke tilimpligt) så har -han af egennytta frångått en: rut yttrad öfvertygelse. Verkliga förhållanet är emedlertid, om ej vårt minne sviker ss, att Aftonposten misstager sig i premissen ch att Aftonbladet aldrig vid 1844 års riksag yttrade sig emot den ifrågavarande tullSttVVQJVVJJWJJVJVJVV FEI