Aftonbladet – 9 december 1848, sida 2

— fönstret, men krafterna sveko honom och äfven han nedföll och rullade sig på golfvet vid Gul-Bahars fötter. Redan angripen af dödens stelhet, samlade Hafutz sina sista krafter, för att fatta sin älskarinnas händer, hvilka han pressade mot sina läppar, mumlande orden: förgift! förgift! Derpå nedföll han lika orörlig ochstelsom hon. I detta ögonblick öppnades dörren och dervischen visade sig, åtföljd af en slaf, den han befallde att inveckla de båda liken i en mantel. De lades på en betäckt kärra, som tog vägen till seraljens förgård, hvarest DaltabanMustafa-Pascha befann sig, omgifven af sina bödlar. Man afvaktade första gryningen, för att verkställa den kejserliga domen. Lala-dervischen erhöll tillåtelse, att samtala med den dömde. Jag!har lofvat dig), sade han till den fallne visiren, att visa dig din son; och jag håller ord... Han afkastade nu den mantel, som dolde de båda offren. Mellan de tvenne kropparne såg man, skimrande i de rena strålarne af den uppgående solen, en narghil af det yppersta arbete, hvilken den olycklige viziren igenkände för den första present ban giflvit vid sin sons vagga. Daltaban lyftade sina ögon mot himmelen, liksom för att der hemta kraft att bära äfven detta slag med ståndaktighet. Gud hörde hjeltens sista bön, ty hans död blef signalen till ett uppror, som kostade hans förföljare lifvet, och som störtade sultan Mustafa II från thronen, för att der uppsätta hans bror, Ahmed II. — ÅREKDOT FRÅN JUNI-DAGARNE I PARIS. Under den allmänna förvirringen stod en färgare, som