Aftonbladet – 9 december 1848, sida 2

DISKUSSIONEN PÅ RIDDARHUSET RÖRANDE TULLEN Å SOCKER. (Slut fr. gårdagsbl.) Frih. REHBINDER: Jag vill endast säga några ord i anledning af hr Printzenskölds påstående, att mitt yttrande, det staten aflönade både embetsmännen och fabriksidkarne, vore oriktigt. Hr Hjerta har, sedan jag anmälte mig, i öfrigt till någon del förekommit mig. Man måste väl medgifva, att om staten, antingen genom förbud eller alltför höga tulJar, skyddar näringarne, så är det detsamma som om staten eller folket -aflönade näringsidkaren, ty folket betalar näringsidkarne direkt vid inköpet af deras varor och indirekt på så sätt, att de genom det lemnade ,;skyddet befrias från den konkurrens, som eljest skulle kunna nedtvinga priserna på deras tillverkningar. Det tyckes också vara billigt, att så väl embetsmäns, som näringsidkares aflöning borde vara lämpad efter den nytta de göra. —. Jag anhåller om, att få erinra ridderskapet och adeln om ett yttrande, som en värd talare här midt emot, grefve Gyldenstolpe, hade då det var fråga om tullen å smör. Han yttrade, att konsumenterne voro många fler än producenterne, och använde detta, bland andra skäl, för nedsättning af smörtullen. Deri hade grefyven visserligen rätt, men smörproducenter finnas otaliga i Sverige. Deremot finnes det icke mer än 42 å 46 sockerproducenter. Sockret har dessutom numera, lika med smöret, blifvit ett slags nödvändighetsvara, söm begagnas i de lägsta hyddor, synnerligast i städerna, och i afseende på denna vara är det således äfven nödvändigt att iakttaga konsumentens fördelar. I öfrigt förundrar det mig, att hr Printzensköld, hvilken tvistade med dem som voro liberala i afseende på tullen å smör, icke då också talade om afund. Orsaken var likväl måhända den, att det räkade vara egare till stora landtegendomar och således smörproducenter i stor skala, som, vid fråga om tullen å smör, yrkade nedsättning deri. Hade det varit andra, så skulle det väl också då varit afundsjuka, ty man kan alltid sägas vara afundsjuk, då man angriper hr Printzenskölds prohibitiva principer, hvilka tyckas vara ganska egna. I afseende på frih. Cederströms sista anmärkning, vill jag erinra, att jag icke ensamt stödde mig vid hvad som stått i allmänna tidningar, utan jag tillade äfven, att detta icke blifvit vederlagdt. Det af mig öppet uttalade förhållandet är dessutom kändt af enhvar och, som man plägar säga, i hvars mun. Derjemte anförde jag ett exempel, som icke stått i någon tidning, men som dock har sin fulla riktighet, nemligen det rörande Norrköping, der förhållandet verkligen är sådant, att den ena sockerfabrikanten arrenderar den andres sockerbruk, endast derför att hån må kunna bestämma priserna efter behag. Detta är, jag påstår det ännu en gång, ett konstladt medel. Och hvar och en, som. vill inse det, kan finna, att ingen klok man utan ändamål och utan ringaste nytta, kastar bort 3000 rdr årli