Aftonbladet – 7 december 1848, sida 1

PIE TIN SA EEE GENE TT SATA EE— hafva kompanichefer för vida bättre pris; men detta vore ju bara afund af hr Printzensköld, som icke är kompanichef. Beträffande yttrandet om de konstlade medel, som af sockerbruksidkare begagnas, så har sådant varit i allmänna tidningar uppgifvet och icke blifvit vederlagdt. Dessutom känner jag ett konstladt medel, som särskildt varit begagnadt i staden Norrköping. Der fanns tvenne sockerbruksidkare; den. ene blef omyndig förklarad. Förmyndarn2 förstodo icke rörelsen, eller ansågo möjligen för besvärligt att sköta den, hvarföre de arrenderade ut sockerbruket åt den andre sockerbruksidkaren, som cmottog arrendet, icke för att begagna detta sockerbruk, utan för att nedlägga detsammas rörelse, hvarigenom han blef utan medtäflare i nämnde stad; och han betalde icke litet, utan 3000 rår derför. Det är ej svårt att inse, att det var konsumen:erne som fingo, kanske mångdubbelt, betala äcssa 3000 rdr. Då det endast finnes 412 eller 46 sockerfabrikanter i landet, så är det verkligen bra hårdt om desse skola efier behag få beskatta konsumenterna. En värd talare har visserligen sagt, att den som icke vill köpa socker af dem, han kan låta bli; men då socker är en nödvändighetsvara, och då man icke får föra in denna vara, så synes det orimligt, att man skall vära nödsakad betala allt hvad fabrikanten kan finna för godt att derföre begära. Det är sannt, att detta numera icke kan komma i fråga, om förbudet borttages och deremot 6 sk. bko tull bestämmes; men med denna höga tull blir, det ändock omöjligt att införskrifva socker, och de nu alltför högt uppstegrade priserna komma i sådant fall att bibehållas. Hr HJERTA, IL. J.: Det kan visserligen, såsom den siste värde talaren anmärkt, vara en tröst för somliga, att den som icke vill köpa och betala socker så dyrt, som patronerna begära, han kan låta bli att äta socker; och detta är obestridligen en rättighet, som står öppen för hvarje svensk medborgare. Men en annan begäran, som icke heller synes så alldeles obillig, är att den som önskar och har råd att köpa socker, bör kunna få köpa det för sina renningar, i fall den svenske sockerfabrikanten icke vill lemna det utan alltför öfverdrifna fordringar. Till hvad denne talare nämnt för att bemöta hr Printzenskölds yttrande derom att deticke vore rätt att betrakta en hög tullafgift på en nödvändighetsvara, eller förbud för dess införsel, såsom en aflöning åt fabrikanterne, ber jag blott att få tillägga den reflexion, att detta kan vara grundadt, såvida icke fabrikanterne äro inskränkte till några få, utan utgöra ett stort antal, i hvilket fall täflan mellan detta stora antal åstadkommer att priserna nedsättas tilk en billig punkt; men då idkarne utgöra blott ett så ringa antal att de kunna komma öfverens sinsemellan om priserna, så kunna de äfven fordra af kon sumenterne hvad de behaga, om varan är belagd med en öfverdrifvet hög tull. Konsumenten måste ju i alla fall köpa varan så vida han vill hafva den. Nu är förhållandet sådant, att sockerfahbrikanterne väl hafva insett nödvändigheten att medgifva förbudens borttagande, men hafva i stället begärt en så hög tuli, att det synes, för hvar och en som sökt att något kalkylera öfver denna handtering, påtagligt att de i sjelfva verket torde varit beredda på att åtminstone få en-tredjedel mindre. De hafva nemligen begärt icke mindre än 410 sk. rgds i skyddstull för raffineradt socker; och med en så högt uppdrifven skyddstull, skulle, i min tanka, importerad vara, oaktadt rättigheten till införsel, kunna komma att stå ännu högre än till det nuvarande sockerpriset. Jag har sökt, så mycket det står i min förmåga, att skaffa mig kännedom om förhållandet med denna vara, och jag måste säga, att jag för min del kommit till den slutsats och den tro, att sockerfabrikanterne skulle vara ganska väl och till och med rikligt skyddade med den tull af 5 sk. pr , sm utskottet föreslagit. Uti ett af mig förut afgifvet anförande rörande tullfrågan, har jag föreslagit 4(, sk., men vill medgifva att 5 sk. må antagas. Om någon skulle säga, att något slags afämdsjuka eller önskan att skada fabrikanterne, ocPer hvad för främmande motiv som helst, kunde ligga fill grund för mina eiler andras åsigter, som önska eh någorlunda moderat tull på socker, så anhåller jag att ehuru det kan synas orätt att nämna saker, som röra ens egen person) här få nämna för ridderskapet och adeln, att jag sjelf är delägare i flera fartyg, som uteslutande äro sysselsatta på Transatlantiska resor och således hafva hufvudsakligen till föremål att föra hem utländskt socker. Det är såledeg cke troligt, att jag skulle, emot eget intresse, yrka Då tullens nedsättning, om jag icke för min del vore ullt öfvertygad derom, att det kunde stå-väl tillammans med detta egna intresse såsom sockerför äljare, och att den svenska sockerfabrikationen skulle illtaga derigenom att sockerkonsumtionen, med ett något modereradt pris på varan, skulle ökas och keppsfarten gynnas genom en öked import af råocker. Hvad beträffar tullen på raffinadsocker och täflan ned utländskt socker, så är det min öfvertygelse, tt 5 sk. tull är nära lika med ett förbud, emedan roligen icke någon köpman vid en så hög full skall unna, med någon fördel, införa utländskt socker. )e svenska fabrikanterne skola således lika väl få älja allt det socker, som i riket tillverkas. Jag kall icke nu inlåta mig i några vidlyftiga framtällningar för att bevisa det med siffror, ehuru jag cke tror det vara svårt att vederlägga den skrift, om hrr sockerfabriksidkare utgifvit; men jag vil lott anhålla att få fästa uppmärksamheten på etg ar omständigheter i utskottets betänkande; hvilka röjligen kunna vara förbisedde. Det är nemligep irst en framställning af hr Almoren. paftft raffinada