Aftonbladet – 7 december 1848, sida 1

——— een Unas bruk, skicka en slägtinge till Gul-Bahar, jatt försäkra sig huruvida slagtarens dotter var Iså skön, som man beskref henne i staden; Gul-Bahar, på förhand och i hemlighet underrättad om detta besök, påfann, för att vinna tid, att låta en öfver måttan ful slafvinna, som hon nyligen hade köpt, påtaga hennes kläder och föreställa. henne sjelf inför reiseffendis utskickade. : Reis-Effendis slägtinge föll fullkomligt i snaran, och försummade icke att göra den, som sändt honom, en trogen berättelse om hvad han skådat, tilläggande att han utsatte sig för åtlöje, om han vore nog svag eller nog förälskad att taga en sådan hustru; Derpå följde förebråelser mot Cara-Mehemed, hvilka återgäldades af den, i sin dotters person, förorättade fadren, och slutligen blefvo de påbegynta underhandlingarne tillsvidare afbrutna. Men Gul-Bahar kunde icke smickra sig med att detta konstgrepp skulle lyckas henne i längden. Ett annat hinder måste uttänkas tills Hafutz hunnit förvärfva sig nog anseende, för att kunna erhålla hennes fars samtycke. Dagen efter sedan den unga softan upptäckt sig för storvisiren, lät denne kalla till sig dervischen och, sedan han helt lösligen frågat honom om en ung faderoch moderlös, kallad Hafutz, hvars ungdom man sade att han -vårdat (hvarföre Gud skulle belöna honom i himmelen), syntes den gamle paschan endast som förströelse önska att dervischen skulle berätta honom huru och i hvad land detta barn kommit i hans händer. Dervischen skakade på hufvudet som en man, van att vara på sin vakt mot alla öfverraskMngar. i Hvilken belöning gifver ers excellens, i händelse jag yppar hvad jag vet?, En pung guld, svarade Daltaban, och det r nog, skulle jag tro, för att betala ett infall. För ett infall är det nog, återtog dervichen, men det är icke nog för en vigtig tjenst. Tala! jag befaller dig! utropade paschan, ar icke kunde dölja sin förtrytelse öfver att