Aftonbladet – 5 december 1848, sida 1

Hb eLEPmilu. lun häst och fot genomtågade gator ken var, att i Mainz hållits ett her hyaruti blifvit beslutadt, att Heinrich v. Gagern borde, såsom försoningsoffer för Robert Blum, uppoffras. Afven på andra stillen skall man hållit rådplägningar i samma syfte och ansett Gagern såsom Blums verklige mördare. ÖSTERRIKE. Nationalförsamlingen i Kromsier. Det österrikiska parlamentet öppnade sina sessioner den 22 November,i det erkebiskopliga palatset. Den lilla staden var i högtidlig rörelse. Uti sessionssalen intogo de deputerade sin plats såsom förut i Wien; på sin höjd ombytte ett par deputerade sina platser. Polackarne och ultratyskarne sitta till venster, czecherna till höger. Ministeren visade sig några minuter; men ministrarne Bach och Kraus dröjde något längre. Depiteranden Smolka intog presidentsätet, men tillkännagaf genast att tiden för hans presidentskap var till ända, och ett nytt val borde företagas. Deputeraden Schmidt begärde några dagars anstånd, så att man finge td att orientera sig; men detta förslag förkastades. Omröstning företogs först med det resultat, att ingen absolut majoritet erhölls. Vid andra voteringen erhöll Smolka 131 röster, samt Strohback 124 af 235 röstande. Uti sessionen den följande dagen uppträdde deputeranden Schuselka och förklarade inför hela Europa, att regeringen icke vore berättigad att förlägga riksdagen hvarthän den funne det lämpligt,; men ville icke åter upptaga denna fråga, så mycket mindre, som det var hans tanke att man öfverallt kunde vinna sitt ändamål. Riksdagen hade hållit möten i Wien så länge som ledamöternas antal varit tillräckligt, och alla dess der fattade beslut vore derföre laggiltiga. Detta hade kejsaren och ministeren erkänt. Riksdagen hade med alla lagliga medel sökt förekommx förläggandet till Kremsier, och detta af renaste patriotism. Den hade sändt deputationer till Hans Maj:t och förelagt honom adresser, utan att hafva fått något bestämdt svar. I det man otåligt väntade ett sådant, hade riksdagen velat rådpläga om ännu en adress, men hindrades utföra detta beslut genom de meliankommande händelserna. Den 1 November hade församlingen hållit ett hemligt möte, hvaruti blott 130 deputerade tagit del, emedan en kejserlig general, utan att på minsta sätt derom gifva riksdagen en vink, befallde portvaktaren att stänga rikssalen, hvarigenom såväl allmänheten på läktarne, som en mängd deputerade, hindrades att infinna sig, hvarförutan de i förstäderna boende deputerade vid stadsportarne tillbakavisades af soldaterna, oaktadt de legitimerade sig som representanter. I denna sista sammankomst ajournerade de sig först till den 15 November. Men som de deputerade ej infunno sig denna dag i Wien, ville deraf synas, som om församlingens majoritet ville åtlyda kallelsen till Kremsier, och talaren ansåg för en helig pligt att underkasta sig denna majoritet, för att ej i detta vigtiga ögonblick åstadkomma någon olycklig splittring mom församlingen. SCHWEIZ. Ofver hrr Furrer, Ochsenbein, Drucy, Munsinger, Francini, Frei-Herose och Naeff, som den 16 November valdes till det nya Edsförbundets första Verkställande Sjumanna råd, träffas i en utländsk korrespondentartikel från Schweiz följande karaktersskildring: Furrer, borgmästare 1 Zärich, har utmärkt sig som en talangfull. kämpe mot de retrograda syften, hvilka 1839 års statshvälfning framkallat i hans kanton. År 1845, då frikårernas nederlag lärde Zirichs liberala inse nödvändigheten af en motvigt emot den mäktiga ultramontanska ligan, valdes Furrer till ordförande i kantonens statsråd, och blef med letsamma landammann vid den då i Zäörich örsamlade edsförbundsdagen. I politiken hylar han den sansade liberalismen. Ochsenbeins namn har blifvit ryktbart geiom de sednaste stora omskiftena i Schweiz; nindre bekant är att han, oaktadt sina utnärkta statsmannaanlag, stundom saknat förnåga att beherrska sig, och att det är härienom som han ådragit sig betydande oväner, isynnerhet inom det franska Schweiz. Drucy, statsråd från Waadt, är en ibland dsförbundets äldsta utmärktheter, rik på kunkaper, eld och originalitet, och förstår att egagna allt, till och med sina besynnerligheer. Få män i Schweiz besitta så djupa inigter i statsrätten som han; och undersökingar, hvilkas vidd och svårighet skulle afkräcka mången annan statsman, äro blott en k för hans ovanliga arbetsförmåga. Hans oliliska tro är radikalism, närmande sig till cialism. Munzinger, statsråd ifrån Solothurn, har i rånga år bibehållit det högsta förtroende inom n kanton, hvilken sedan 1830 valt honom fver 20 gånger till sitt ombud vid edsförundsdagen. Ett muntert yttre. beslöjar hos onom det mest förslagna och skarpsynta föränd. Han är en stark wedersakare af all de AA