Aftonbladet – 5 december 1848, sida 1

SENSE AA professorns kinder och frieriet var längre borta ån någonsin, Gud vare lof! sade ban sakta, med bopknäppta händer då han reste hem. vÅtt jag kom att kasta en blick på Marie, der bak — det var Guds finger — ja Guds finger — tillade ban tacksamt. Nå, bur är det fett? får jag gratulera ?, frågade bans värd då han klef ur vagnen. Professorn skakade på hufvudet. Visst in:en, sade han högtidligt, ordning är den första af husliga dygder, och det är den som fattas Marie.n Hvad är det nu igen? Hur vet du det då ?y Jo, hon har fästat sitt klädniogslif med nålar, min bror, endast med nålar, fastän hon haft en hel dag att laga den på. Af en försynens skickelse kom jg att se det. — Guds finger, min bror.y Guds finger! Hvad bar Guds finger att skaffa med en flickas klädningslif? Du är gakn bror och finner visst aldrig någon hustru, om du fäster dig vid dyhka småsaker,, ,Småsaker! Ja, det är just småsaker jag fäster mig vid, svarade friaren förbittrad, i det han slog igen dörrn efter sig, Der stod nu åter vår Professor i sin boning, makalös som han lemnade den, och i sin gamla hushållerskas min läste ban sllt det spe, som kunde rymmas i hennes skadeglada insigte, Hvad tänker du om min resa , min kära