Aftonbladet – 4 december 1848, sida 2

I ——— O — — —S ——— -X -X-O——S2 tt NNSN kar svärmade: omkring i bans hufvud, och hjer tat slog liksom litet fortare än vanligt. Redan var han försatt — genom sin iabillnings liflighet — midt upp i frieriet, då en liten Jjushårig ungersven öppnade grinden för vår vän, och han gallopperade hastigt fram till trappan. Fröken väntade shonom redan der. Hor såg ståtlig ut. En typ för den emanciperade qvinnan, satt hon så stolt i sin karlhbatt och sina kragstöflor: Sedan hon -helsat .och : man sexlat några förbindliga ord, vändes; hästarna om : ock det bar af utåt: vägen .och genom en grind vidare in i skogen. Den lyckliga P. tyckte att skön Hildegard hade något mycket mildt i hela sit väsende denna dag, och att hennes ögon stötte mera på dufva än hök. Det är för att behaga mig. tänkte. vår professor med:stolthet. Hon gå! gerna in på allt för att få tillhöra migs, och helt belåten tog han sig om polisongerna och fällde ögonen helt tankfullt. : sHvad funderar min riddare på?n frågadk Hildegard muntert. Professorn suckade och hvälfde ögonen ut och in, i det han krampaktigt ryckte på tyglarna. Se upp nun, sade den sköna häftigt; Di far ju ned i diket här : Vår vän for upp: ur:sio tankfallhet och sins ömma drömmar. I förvirringen ryckte han än hit än dit, och allt närmare kom han det djupa floddiket. Jag tror menniskan är galen — tag då fast i den. här utfor fröken, dragande på den ens af tyglarna till.sin följeslagares häst, Den arma: professorn, förvirrad. af.den skövas herrskareton och bäftichtten i hennes rörelser, grep