Aftonbladet – 4 december 1848, sida 2

id, och hvilket för danskarne tog ett så snöpigt slut, i synnerhet för den afdelning af den lyktande hären, som, under höfdingarne Knut ch Karl från Halland, nattetid öfverfölls och ander rus och sömn nedgjordes vid Nissastigen, ättes af hr S. i gemenskap med den i sagan å berömda seger, Värendsqvinnorna under Blenda vunno öfver en i Småland inbrytande lansk här. I noten 207, sid. 87, läses härom en utförlig och upplysande framställning. Det är bekant, att flere af våra häfdatecknare, och bland dem de nyaste, förklarat sig för ideniteten af Blendas händelser med danske konunsen Sven Grates infall under Sverkers tid. Denna gissving stödjer sig likväl hufvudsaklisen ej på annat, än att man i den mera fakiska, på kritiskt pröfvade urkunder stödda, ;. k. egentliga historien icke finner något danskt nfall, som bättre passar till en sammanlikning med Värendskriget under Blenda, än detta Sven Grates inbrott i Småland. Den af sagans slöjor omhöljda berättelsen om Blenda ryckes dock härigenom temligen vilkorligt : och godtyckligt in på en historias område, som synes betydligt sednare, än perioden för den hbalfmy;.hiska Blenda och Värends hjeltinnor. Äfven bör man icke glömma, att det genom oförmodadt öfverfall skedda nederlag, som Sven Grates här led, och som egentligen egnar sig till likhet med Blendas bedrift, genom historiska data förlägges till Finveden, der danskarne nedstoppades under isen i Nissaån, hvaremot Blendas seger har sin gifna hökalitet i Värend desto tydligare bestämd, som vissa härvid förekommande i sägnen nömnda geografiska, punkter, såsom Dansjöby (i Albo), Gräbbebacken, Kråkebacken, Tumlingerör, Kongsröret, Skägglösa by, Bländingenäs och sjelfva Blenninge (Bländinge) socken, ålla befinna sig långt ifrån Nissan, och ligga i en helt och hållet annan trakt. Efter den egentligen politiska historien för tidskiftet kommer hr S. till andra afdelningen i boken, och hvilken han helt kort benämner Hierarkins. Denna titel fortlöper ensam 790 sidör, utan all underafdelning. Otvifvelaktigt skulle förf. bafva gjort väl, om han något lyssnat till de anmärkningar, som öfver de förutgående delarne af bans verk, redan då de först utkommo, i allmänna bladen gjordes rörande den för lässre — vanlige läsare, åtminstone — obeqvöma inrättningen i arbetet, att icke genom några indelningar i smärre partier, hvilopunkter, kapitel, paragrafer eller hvad man vill benämna det, bereda honom lättnad vid öfversigten och studerandet af boken. Han eger ej så mycket som ett register eller en innehållsförteckning att gå till, för att kunna uppsöka eller återfinna hvad han önskar: han måste besitta ett ganska starkt, att vi så må kalla det, typografiskt minne, för att hitta igen till de ställen i boken han en gång läst, och vill bese ånyo. Denna anmärkning må anses ovigtig; gerna erkänna vi ock, att den alls icke rör det väsendtliga; men vi anse den i formell hänsyn förtjena att ej alldeles förbises. Innehållet af hr S:s utförliga afbandliog om Hierarkiens uppkomst och utveckling i Sverige från medlet af elfte århundradet är i och för sig ganska märkvärdigt. Hr S. har ingått i ämnet tilll den vidd, att ban , här kan sägas bafva skrifvit kyrkans historia för hela Germaniska folkstammen, och ej blott för det Svenska. Han redogör också för orsaken härtill (i en oot sid. 404). Utan tvifvel har detta varit att sträcka arbetets omfång nog långt; och mången torde dervid göra sina kqtiska betraktelser. Men från en så grundlig forskares hand måste det i alla fall anses kärkommet, om också siycket till en betydlig del ligger utom titeln. Beträffande hr S:s historiska stil, vet hvar och en huru mycket den skiljer sig från Geijers och andra föregångares på Svenska häfdateckningens område. Ville man uppställa paralleler, skulle man kunna säga, att likasom Geijer mången gång genom uttryckets korthet närmar sig Tacitus, tyckes deremot Livii stil hafva föresvälfvat hr S. såsom mönster. Dessa liknelser betyda visst icke mycket; ty å ena sidan träffas hos Geijer ej den Taciteanska torrbeten och skärpan; och en viss patricisk adlighet, som ligger öfver det Livianska föredraget i det hela, återfinner man, å andra sidan, icke hos hr S. Deremot kan det ej nekas, att man hos begge desse stundom möter en långrandighet, hvilken gör meningarne mera släpande än behöfligt varit, och som utvisar ett för Historien. fremmande rhetoriskt sträfvande. Resultatet blir härigenom för läsaren ej sällan sväfvande; och bans uppmärksamhet har icke alltid lätt att följa med, då intresset bär och der afsvalnat. Att detta rikligen ersättes genom innehållets gediegenhet, myckenheten af uppgifter, och en ofta så godt som uttömmande framställning i ämnena, kan emedlertid ej nekas; Vi kunna således ej annat än på det högsta tillöpska. hr S; krafter och lifstid för att fullända sitt för hela Skandinavien dyrbara verk. —— — Konung Gustaf III och hans samtida regenter, historisk teckning med åtföljande porträtter, lithografierade af J, LI. Salmsson, :Sjelfva den porträtternaåtföljande historiken? teger ämnet temligen från botten, gör först sina betraktelser öfver: den gamla tiden och medelti