Aftonbladet – 1 december 1848, sida 3

anda, eller att den åtminstone icke gifver sig tillkänna. Det vore ej för mycket, om den lokal sällskapet begagnar, ehuru rymlig, vore full af ledamöter, såvida nationen ville göra anspråk på att deltsga i sina politiska angelägenheter. Sällskapet borde således, i talarens tanka, främst verka derhän, att dena politiska opivioren i landet bra2tes il att uppenbara sig, så att reor mvännerna i lands;rten ej slöte sig irom smärre sällskaper. utan rTamträdde offentligt. Tal. önskade, att en framställning i denna anda mätte tilläggas Bestyreiseng förslag. Hr mag. HEDLUND yttrade sig i anledning af hr G. Hjertas ordande om buru det vore omöjligt, att de, som äro emot det hvilande representationsförslaget, icke äro för urtima riksdag. Det är naturligt, menade hr H., att de, som vilja antaga förslaget, borde vara för en urtima riksdags sammankallande, så att tal. funnit det oförklarligt, att flere af förslagets vänner yttra sig emot Bestyreisens förslag. Likaså oförklarligt förekomme det talaren, att regeringen ej ville bafva urtima riksdag; men detta torde emedlertid vara skälet, hvarför förs!agets anhängare yttrat sig emot den. Måhända vänar regeringen på de politiska händelsernas utvecking i andra länder. Eovligi talarens åsigt, borde de, som vilja förkasta det kungl. förslage:, hafva ett annat att sluta sig till. Att dessförinnan petitionera om urtima riksdag, vore att gå i bakvänd ordning med frågorna, Hr GUSTAF HJERTA kunde i anledning af en värd talares yttrande blott individuelt lösa den gåtan, huru de som vilja att det hvilande förslaget afsiaget och önska ett annat, kunna yrka urtima riksdag. Han ansåg mnemligen det blott på laglig väg, kunna på det sättet, så fort som möjiigt, förkastas och ett annat, nytt blifva hvilande. Talaren framställde derefter det omöjliga, att få ett helt nytt representationsförslag utarbetadit af reformsällskapet. Hvilken lång tid, innan bestyrelse eller kommitt hann utarbeta det, och sedan diskussioner i sällskaperna. Det erfordrades äratal. Dessutom, hvad blef resultatet af et sådant förslag? Reformsällskaperna bade ingen afgörande röst. Det berodde ju allena af de begge statsmakic-na, att sins emellan föreslå och antaga ett nytt förslag; för sällskapet var ett sådant göra det onyttigeste af ailt. Reformsällskapernas bestammelse var, ait antyda de hufvudgrunder på hvilka folket ville se den nya konstitutionen uppförd — samt au med alla lagliga medel päskynda reformens geromförande, i den andan, af de bestående sambällsmakterna. (Bra!) Om regeringen vill åstadkomma ett wdscnligt och antagligt nDytt förslag, har den icke brist på mönster, så väl inom som utom oss. Norske sonstitutionen pjuter t. ex. allmänna sympatier. i en stor del af Sverige, der den är mera känd. Och om den ej fullt motsvarer den valfrihet, som de andra nyare konstitutionerna tillerkänt massan af folket, så kunde det lätt rättas. Afven den danska i: antaglig, om några förändringar deri tillvägabringades — och om man betraktade, att mycket är anvindbart a! 4840 års förslag, och de förslag som sedan i nära enlighet med det uppgjorts, så torde de förtjena en större uppmärksamhet än man veiat egna dem. Likaså kan ständernes kopstitutionsutskott, om det någonsin blef sammansatt af sannt upplyste och fosterlandssinnade män, lätt åstadkomma ettyvörslag, med sådåna materialier. Men vi hvarken kunna eller böra inlåta oss derpå. Vi böra blott vidhålla, i en fri och fosterländsk anda, grunderna för den nya representationsformen. Hr DORCHIMONT ansåg tiden ännu ej var: inne ill att arbeta för en riksdag, emedan mas !cke hade något förslag att semla sig omkring, sisom fana. Talaren väckte derför motion, att ett sacent försiag måtte uppgöras, hvilket sajan af sällskapet skulle genoregås punkt för punkt. (Foris.) C