Aftonbladet – 1 december 1848, sida 3

iptråffa förrän om ett är. Dä denne talares endal skäl säledes vore förfallet, men bestyrelsen anfört flera för sin framställning, biand annat det som gällerför alla partier, att urtima riksdag skulle påskynda l! en representationsreform, så trodde hr A., att säll-S skapet ej skulle följa hr Dalmäns afstyrkande. Beträffande striden mellan tvenne tidningsförfattare, den hr ÅA. ansåg har icke vara på sitt ställe, så trodde han att ingen, som läst den citerade tidningsartikeln, underlåti: att göra sina reflexioner öfver dess innehåll. Hr GUSTAF HJERTA yturade sin förundran öfver den obeslutsamhet, som under dessa fjorton dagar, sedan bestyrelsen väckte frågan om representationsreformens påskyndande genom yrkandet på l! en urtima riksdag, hvilken i alla fall ej kunde i-l frågakomma förr än nästa höst, visat sig icke en l dast hos dem, hvilka tycktes önska bifall till det nu, för grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag hvi lande förslaget till ny riksdagsordning, utan äfven bos dem, som anse det vara nationen ovärdigt, att): emottaga en representationsform, som alldeles icke motsvarar dess bildningsgrad eller tidens anda, och! som man nästan kunde tro vore ämnadt att paro! diera alla sednsre tiders representationsformer hosl! Europas folk. Talaren sökte visa, att begge dessaj! partier måste, om de rätt betänkte saken, önska ! påskyndandet af ett afecörande, det ena för att få ! förslaget antaget; det andra för att få ett önskvärdare förslag förberedt af regering och ständer. B!ow! de som alldeles cke vilja representationsförändring — utan önska hibrhålla stlåndsförfattningen — kunna hafva skäl motverka päskyndandet af representationsförändringen genom urlima riksdagar. Sådana borde hållas, intill dess målet ernåddes. Kostnaderna ansig han, af flera anförda skäl, icke böral: fekräcka. De inbesparades bäst och ersattes mång-; faldigt genom en verklig folkrepresentation. . Talaren bad församlingen behjerta vigten af satt, ! så fort ske kunde, få reformen genomförd. Hanl! bad att man måtte besinna, aut under nuvarande! ståndsrepresentationen var Svenska folket, ännu il denna stund, ur stånd att utirycka ett allmänt, nationelt tänkesätt, eller att visa en allmän anda (Bra!) Ståndsväsendet, som bemästrat sig snart sagdt alla samhällets krafter, som trängt sig fram öfverallt, så väl till samhällets höjder, som till sj-lfva de lägre regionerna, i statsbestyrelsen, så väl som städernas och sjelfva landskommunernas, i lagstiftningen, i sjelfva domarmakten, — med ett ord, öfverallt verkat folkopinionens undanträngande, bar så splittrat, så upplöst samhällsbanden, att det nästan är ett underverk att de sammanhålla; och detta vore icke en gång möjligt, om ej svenska folket under alla vedervärdigheter-: pa ar sitt allmänna lif, till karekter och iotelligens bade varit så ädeli, så stort, så verksamt i det enskilda, som det varit. Ty hvad höre vi väl, hvad sa vi, ifrån de samhälismakter, som skulle vårda och befordra samhällets angelägenheter? Se vi deml ej .med likgiltighet, ofta förakt, ja hån, handla så, l! som om intet allmänt tänkesätt fanns — då likvälj! hela folket vet med sig, att det både uppfattat sitt behof och örskar få det tillfredsstäldt: Höre vi-ej hos de sig så kallande högre klasserna en ständig ; jargon, att ingen allmän anda finnes hos folket; att det ej vet hvad det vill; att det ej är moget för ; frisre institutioners, 0. s. v.? (Bifali.) Finne vi ej snart sagdt dagligen, hvilka missförhållanden och olägerheter denna saknad af en väg för allmänna opinionen aw framgå till samhällets mål, medför?l! Vår regering — handlar hon ej utan all ledning afj tänkesättet; och inledes hon ej just deraf, att för-! neka giltigheten af alla bemödan: en att uttrycka ett allmänt tänkesätt, eller att visa en a!lmän anda?! Hvad bafva vi upplefvat? Jo — då ständerna når gon gårg, och då gudnås genom en slump, uppfati tat landets behof, har hon ansett dem icke uttrycka folkets tankar, och man ber ju sett huru hon gäc: kat äfven ståndens pluralitet och gynnat än detl ena, än det andra privilegierade ståndet, emot de folkvalda ståndens önskvingar eller beslut. Ständerna uttrycka således icke för henne allmänna tänkesältet. Likaså ej pressen. Svenska pressen, och mest verksamt tidvingspressen, har, oaktadt den 18121! hårdt fjettrades, gjort de vackraste bemödanden att kunna lifve, upprätthålla öch uttrycka det allmänna j:! länkesätter. Om de Europas nationer, som njutit fördelarne af en friare press, kunde göra sig enj! öreställning um de svårisheter mot hvilka svenska ! idningspressen haft aut, fjettrad, strida, och de kunle bedömma hvad den sträfvat, beredt och till en lel utfört på de sista 30 åren, så skulle de erkäna, att den följt sin tid mera än man kunde bevöra. Men de hotade företrädesrättlgheterna, det ramhållna godtycket — icke vilja de anse pressen attrycka allmänna tänkesättet. Tidningar, som areta: sig fram till en så stor publik, att i länder ned lika folkmängd, ingen kommit till hälften deraf, förnekas högdraget att betyda något i det afseendet; ja, det anses såsom loyaute att underkänna leras må!smanskap. Pressen får ej anses uttrycka allmänna tänkcsättet; sådan är tonen; ochden blifver sådan intill dess en verklig folkrepresentations ktning gifver den sin vigt. Icke eller reformförsemlingarna — icke petitioerna — de må nu vara huru talrika som helst — uru ödmjuka och bedjande som helst — få anses !! itirycka allmänna tänkesättet. Vi hafva sett, ilP letta folkfat:iga land, med sina svåra kommunika-)P ioner, redan 1834, petitioner med inemot 40,0001Y iamn af aktade och besutna män yrka representa-JE ionsreform. Vi hafve sett i år peiitionärer och! dresser i samma sak, med önskningar från 47 till h 8,000 svenske män. Har man vålat sig att anse ä (em uttrycka allmänna tänkesättet? Jemnför det? ya förslaget med representationsprogrammerna!lP Bifall.) så Nej — vi: hafva ingen: bana. öppnad. för allmäna täönkesältet — ingen trygghet, att regering, laguiftning, förvaltning, skola visa det.afseende ochi! ktning, förr äD Vi fåsen vetRig, på ollmänng och 8 amfäldta val grundad, folkrepresentation, i stället M ör ståndsråpresentaätionen (Bra!) och för at kom ra dertill bör ingen tid förloras. Innan petitio-? erpä hinna åstadkommas från ela landsorter, seM i Mars och: April månader, och regering-nyom denY å vill efrergifva för fölkets röst, om gen vill be-J?ö råra reformen, blifver ärdeck ej färdig med hvadY! om behöfs förr än till hösten: Är det då ej nöig! att söka påskynda frågans lösning, så fort ske an ? Man må nu vilja, , sirom sagdt. är, det hviJH inde försleget .— som en nödfallsutväg — ellerD vad talaren, helst ville, dess;fall, och ct snart från jde geringen utgånget tidsexsligt, genom (onkla forme:si ch utsträckt valfrihet påtienen värdigt förslag, som pi inde blifva en fana; kring hvilken hela folket!är made sig. för alt i!n ny tepresititation se den lig Iinänna andan kallad till lif öch Köra den all-Ide änna rösten — i begge fallen måste man önskajtri t snart afgörande — och i följd deraf en wtimage ksdag. (Bifallsrep.) mt Hr FR, SJÖBERG delade icke Bestyrelsens tanka jde n nödvändigheten af en urtima riksdag. Innan so! an företager en åtgärd, bör man: veta hvad man gr Nl; dei vill här sä att man bör veta om man !Gi ) ! å I 1 I nr mr ÅN rm mA 1 I f j T me LL oe ffa I rs fa me