Aftonbladet – 1 december 1848, sida 3

Os ok. MH AS — RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. I går förekom åter hos Kämnersrättens andra afdelniog målet emellan kongl. sekret. W. F. Dalman och landsh. grefve Horn, dervid hr grefven, genom sitt ombud, hofrättsnotarien Beckman, anmälde: att han var förhindrad att personligen infinna sig hos Rätten, men skulle den dag, destill målet kunde uppskjutas, inför Rätten tillstädeskomma. Ett åberopadt vittne, kongl. sekret. Ehrenborgh, hördes och berättade: att han vid ifrågavarande tillfälle hört grefve Horn och hr Dalman i o-dvexling, men af hvad då yttrades, ej kunnat uppfetta mera än orden visa er härs, och pkrossa, samt att en stund derefter hr grefven, stående å stora gången i Riddarhuset, omgifven af några peiioner, yttrat: ,)Dalman den svinhunden — men at yttrandet ej gifvits fill utan om honom, som dervid ej var närvarande, och att vittnets öfvertygelse vore, att yttrandet: gällde kongl. sekret. Dalman, men likväl ej visste sådant bestämdt. För flera vittneng hörande samt grefve Horns personliga inställelse inför Rätten uppsköts målet till en annan daz. — I däg iörevar i poliskammaren undersökniasg rörande orsskenr till styrmannen Jonssons död, hyllken aflidit under hitresan från Ystad, på eft fartyg fördt af skepparen Nils Petter Sjöholm. Genom förhör med besättningen upplystes att Jonsson, dagen efter afresan den 16: Nov. varit opasslig och frusit; Sjöholm bade uppmanat honom ati ärbeta, samt givit bonom ett par örfilar, då åtlydnad ej följt. Sknma dag hade Jonsson kullfa!lit på däcket och dervid slsgit ett bål i hufvudet, hvarefter han biifvit nedburen i kojeb och straxt derefter föriorat möälet. Dagen derpå hade Jonsson aflidit och om söndagen blifvit begrafven och nedsänkt i sjön. Mölet förekommer ånyo i morgon. — I går inkom en gardist till lärftskramhandlaren Höök vid Drottninggatan, och begärde att få köpa 4 skjortor; men då gardisten väl fått de begärde skjortorna tog han skyndsamt till flykten ned åt Rosenbad, der han likväl upphanns ef hr Höök och infördes i högvakten samt arresterades. Vid förhöret härom i dag, upplyste br Höök, att gardisten, hvars namn är Pettersson (26 27 vid kapt. Möllersvärds kompanj) hade begärt,sedan han först fått skjortorna inlagde, att se på näsdukar, men lä bodgossen i ändamål att framvisa sådsane, hade vändt sig om, tog Pettersson genast flykten; och håde hr Höök, som setat vid en pulpet i boden, 1å skynöst sig att genast förfölja honom. Vid majorsförböret hade Pettersson emellertid enständigt påstätt sig hafva betalt skjortorne. — Pettersson påstod äfven nu att han betalt dem med 6 rdr, som varit det öfvetenskomna priset. Han hade väl bevärt att få se på näsdukar, men besinnat sig och illagt sig vilja köpa sådane en annan gång. Då ran derpå gått ut ur boden; hade klockan börjat utt slå 8, hvilket va it orsaken att Petterssoc, som orde infinna sig på detta klockslag till chorum, börjat alt springa. Pengarne påstod ban sig hafva ammansparat af den arbetsförtjenst han kunnat örskaffa sig. Å Lärftskramhandlären Fromm samt drängen Blomren. berättade, att de sett en gardist komma sprinande med ett paket under armen frän hr Hööks jod, samt dervid hört bodgossen innanföre ropa: Teg fast på tjufven! hvarefter hr Höök sjolf kombit utspringande ur boden samt 1;ckats fasttaga ionom; ecmedle:tid hade ingendera nätma:e Obsererat karlens utseende. så att de kunde bestämdt äga det Pettersson varit densamma. — Målzot hänistes till krigsrätt. EE Norrköping d. 29 Nov. Sistl. vecka begicks uti läradshåinmäts socken ett rån på öppen landsväg. etaljerna deröm äro följände: Tisdaden hade nämneman Måns Nilsson uti förätsvämnde saclen sändt in son, en yogling om 17:års ålder, till Norrköing för att sälja spenmäl, bestående af 5 turnor rter. Detta, uppdrag fullgjorde ynglingen ordentgt och begaf,sig på hemvägen. Kommen en fjeredels mil nöra hemmet, då skymningen redan inrädt, mötes han af en person med mässan neddraen öfver snsigtet. Denne acfaller honom genast eden gärdesgårdsstör och tilldelar bonom med ensamma flere svåra slog i huvudet. -Ynzlingen mm egde nog sinnesnärsaro att igenkanna sin anipare, hvilken var en 21-årig dräng vid namn justaf Jansson, i tjepst hos hans fader, beger hoOm i de mest bevekands ordal:g at blifva förkonad till lifvet och lofvar aut frivilligt l-maa alla e pevningar han har på sig, Men rinaren, döf yr alla föreställningor, tillgriper Ytterligare en stor en och foörtfar att dermed slå sitt offer, till dess te Faller till marken. För att follborda six iligerng teger han derpå den sanslöse ynglinggn och ipar honom ned uti ett dike, efter aitfärut hafva legnat sig de penningar denne medförde. : Eyckstvis var det endast föga vatten: i diket, så att :glingen, i stället ait qväfvas deraf, efter en stunds