Aftonbladet – 1 december 1848, sida 1

Nationalförsamlingen i Frankfurt. 2 Riksförsamlingens session den 48 Nov. erhöll mer än vanligt intresse genom tvenne föredrag, som i hög grad voro egnade att absorbera församlingens lifliga uppmärksamhet och interesse. Man väntade sig nämligen denna dag: 1:o en fullständig berättelse om tillståndet och händelserna i Berlin af den derifrån till Franke furt nyligen återkomne understatssckreteraren Basserman, hvilken afgått till Berlin i egenskap af Centralmaktens utomordentliga sändebud; 2:o. En detaljerad och tillförlitlig redogörelse öfver händelserna i Wien, samt omständigheterna vid och anledning till dex tyske representanten Robert Blums afrättning, emedan Blums olyckskamrat, deputeraden i Frankfurt Fröbel just nyss anländt ifrån Wien och anmält sig vilja afgifva en framställning öfver dessa ämnen, Understatssekreteraren Basserman besteg triburen och afgaf följande berättelse: Han hade blifvit sänd till Berlin för att inverka, så väl på nationalförsamliogen som på regeringen. Redan i Dessau hade han . hört dunkla rykten om regeringens åtgärder ; i Luckenwald hade han fått såkra underrättelser derom: Med hvilka föreställningar jag infor uti stadenn, fortfor talaren, kan. ni föreställa eder; jag fann staden lugn. Ännu sent på afionen gick jag genom gatorna och måste tillstå, all den befolkning, som jag der fann, förskräckte mig (?!) Morgonen derpå besökte jag sammankomsten af en del(?) af naiionalförsamlingen, som ännn, oaktadt ajourneringen, fortsatte sina öfverläggningar. Vid snblicken af församlingen blef, det mig klart, att en allvarsam fara stod för dörren, så vidt ej sakernag ställning bletve alldeles förändrad. Jag satte mig i förbindelse med medlemmarne af särskilda fraktioner, samt en del af borgerskapet. Ena deputerad från de demokratiska klubbarna besökte mig dagligen och berättade för mig hvad som föregick. Berlins yttre tillstånd är icke glädjan :e., MHäreter skildrade talaren pressens tyglöshet och häntydde bland annat på ett plakat: en republikans drömn, der man rundtomkiing en sofvande republikan målat lyktpålar. Likaså gjorde ban en skildring af tilldragelserna utanför och inom skådespelsbuset. Han hade äfven talat vid ministrarna ,Jag fann dessan, fortsatte talaren, i den största fattning och et lugn som högligen förundrade mig vid sådana omständigheter. De förklarade för mig anledningen till deras beslut all emoltaga konungens kallelse och vidtaga de åtgärder, som voro nödvändiga, äfven med fara för deras lif. Att genomgå centralmaktens lörhållande till den preussiska regeringen i detalj, var icke under sakernas dåvarande tillstånd möjligt och denna del af mitt uppdrag måste jag derföre lemna åsido. Jag vidrörde den farhåga, som man uttalat för ministrarnas afsigter, men man gaf mig småleende den försäkrang all det slätt icke var fråga om någon reaklion, eller att taga gifna löften tillbaka ) Jag tillade att om också någon hyste en sådar :enke, så vore sådant ganska omöjligt, och så vanveltig anser jag ingen, minst dessa män, att jag skulle tro att de verkligen hade sådana planer. Om dessa män ämna träda tillbaka eller ej, när åtgärderna äro genomdrifna, vågar jag ej uttala någon tanke. Jag bar förfrågat mig bos nationaliörsamlingens medlemmar, bvarföre man hade en så obegränsad wisstro till ministrarna. Man kunde ej anföra några facta. Om grefve Brandenburg hade man ingenting annat alt säga, än att han hade utfärdat en generelorder, som hade likhet med Wrangels; och om v. Manteuffel: att han hade ordvexlat med hr v. Vincke på den förenade landtidsgen. Man klandrade icke deras enskilda koeraktär, och antog att de ingenting ville göra som stod i motsägelse med deras ord. Den följande dagen begaf jag mig till konungen. Hvad förbållandet till Frankfurt angår, så fann jag honom mera tyskt sinnad än jag hade hoppats. Medan nationalförsamlingen i Berlin hade fattat ett beslut med hänseende till Posen, som är motsatt det som här är fattadt, fann jag att konungen var villig att utföra beslutet i Frankfurt; jag fann bonom också deciderad att ) Just detta smålcende, skulle hafva gifvit hvarje acnan än hr Basserman ett misstroende till den gjorda försäktan,. Det är ju dags klart att man midt i ansigtet skrattat i skägget åt riktsförsamlingens parlamentär. (Red. anm Y