Aftonbladet – 1 december 1848, sida 1

ty den ena foten var vrickad och axeln ur led Vi lade honom vailigt på vagnen under vå värds ursäkter och beklagelser, dem min stac. kars vän dock snarare förargade sig ölver, är lindrades af. Med stor möda kommo vi å!er hem, och den lemlästade gästen fördes upp på sitt rum, der mamsell Eva och den goda frun med alla möjliga huskurer och allt tänkbart deltagande sökte förkorta tiden till dess en doktor från Grenna hunnit komma. Det är då rent förbancadt,, utfor den arma sjuklingen, sedan doktorn förklarat ait ban måste vara stilla tills vidare, och vi nu voro allena på aftonen af denna dag, så rik på mödor och olyckor, att ligga här i Småland, uuder en Grenna-doktors lappsalfverier. Jag är ledsen att berida dig samma öde, du som ha affärer. Far du på egen hand; min vagn och min kassa stå naturligtvis till tjensto Pörsliget bebagade mig otroligt och sedan jag krusat litet för stt så der öfvergifva min olyckliga vän, sntog jsg det, med löfte av snart återvända och bemta honom. — Jar anvärde ävnu några timmar alt med mia vän svärja öfver hons missöde och somnade derpå iv, bjertligt glad att få lemna gubben Göstas olycksdigra hus. Morgonen derpå, sedan jsg ätit en bastant resfrukost och blilvit begåfvad med en korg mat och en butelj öl på vägen, for jag af, innu alldeles förstummad af att vara allena. Nu först fann jag att mina affärer voro snart sagdt inga; men jag skulle väl resa, efter som jag beslutat det, och var i alla fall glad att slippa från stutar och gäddor m, m. Fjorton d2gar, tre veckor, en månad givgo som en dans i några glada fomiljar, der jag gästade, och i glädje och gamman glömde min reskamrats alla mulna lärdomar och reflexioner. Jag började tänka mig honom som tråkig och verlden som ganska rolig, då joffndtligen på