Aftonbladet – 1 december 1848, sida 1

betseden emot konungen af Preussen (hvaraf en tillämpning så lätt kan göras i Slesvig-Holsten met konungen i Danmark), och den omisskännliga harmen öfver att konungen i Preussen icke mera med sina troppar bistår upprorspartiet i Slesvig-Holsten; så är den slutföljden ej aflägsen, att upprorsregeriogens officiella blad icke skulle upplåtits åt detta märkvärdiga manifest, om det icke — hvad äfven stilen röjer — påtagligen härstammade från helt annat håll än från den kår, som blifvit utsedd att frambära det. Det lyder så: Vapenbröder! I ett framtidsrikt ögonblick utgår ifrån den krigshär, med hvilken j, ej längesedan, för en god sak delat faror och mödor, ett varnande upprop till eder. Åter stån j rustade; redan nästa timma kan medföra ett blodigt utbrott. Men denna gången vändas edra vapen icke mot Tysklands och frihetens fiender, utan emot ert eget lands hjerta, mot ert eget kött och blod, emot dem, som äro kallade att omhägna ert folks nyss förvärfvade rättigheter. I detta ögonblick är det vår pligt att rycka er, våra vapenbröder, ur den olycksaliga förbländning, hvari man listigt har försatt er. På ena sidan står er konung, vid hvilken j fasthållen med hängifvenhet och hvilken j svurittrohet. Huru gerna vill man icke öfvertala er till den tron, att j genom denna ed förbundit er att blindt och trälaktigt lyda denne ende mans vilja? Så är det icke; j bafven icke svurit trohet åt konungens person, utan ät konungen såsom ert fäderneslands representant, så länge han ärligt är det. Ar han det? År det redligt, är det konungsligt handladt når han, hvilken vid öppnandet af första landtdagen 1847, högtidligt yttrade: Jag vill icke att en konstitution skall tränga sig emellan mig och Försynen — hvilken i Mars 4848, trogen denna grundsats, lät skjuta på folket, då det fordrade konstitution; — hvilken derefter, hastigt ombytande roll, visade sig med den tyska trefärgade fanan och förkunnade att Preussen från den stunden försvann i Tyskland och skulle erhålla så fria institutioner, som någon tysk stat; — hvilken derpå gaf sig ett sken af att bär i Schleswig-Holstein försvara ett förtryckt folks rättigheter; — är det kungligt — ar det ärligt — när just denne furste nu, då den unga friheten åter hotas med undergång, vill i spetsen för sin stat sätta en minister, som är afgjordt fiendtlig mot hvad nutiden förvärfvat; — när ban först söker att med list aflägsna de, af 46 millioner preussare valda folkombuden, derföre att de protestera mot denna oförväntsde maktåtgärd, och sedan, då de som män qvarstadna på sin plats, läter dem släpas ut derifrän af hans soldater; — när han afväpnar borgasebeväringen, som han sjelf nyligen gilvit vapen i hand, hvi!ka den aldrig vanhedrat; när han förklarar en Jugn siad, sin fädernestad, sitt rikes hjerta, i belägringsiillstånd? Detta bar en konung gjort, och gjort det — genom er. Er, vapenbröder, som sjelfve ären Preussare, bar han utkorat till bödelskaektar emot Preussare! — Hittills hafven j lydt; ert land ser med bitter smärta, med barm, med raseri, på siva förblindade söner, hvilka äro till för att värna fäderceslandet, icke för att lyssna till ett band tyranner! Ånnu är det tid: ännu ropar iotet utgjutet medborgareblod till himlen om hämnd, ännu är brandfacklan icke slungad in i er hufvudstad. Betrakten detta Berlin, detta folk, som j skullen mörda! Storartadt står det i detta ögonblick! Det stormar icke något tyghus; det uppreser inga barrikader; lugnt väntar det huru långt den råa fysiska makten skall drifva det mot hvad som är rätt. Men lika manligt håller det fast vid denna sin rätt. Den är dyrbar; ty den är köpt med blod! Aldrig skall det låta frånsmickra eller fråntrotsa sig den. Borgarebeväringen vänder icke mot er sina vapen, men den låter ej heiler vrida sig dem ur händerna; en fri man lemnar icke från sig de vapen, han burit med ära. Edra folkombud omgärda sig icke med bajonetter; men de vika ej heller från sin plats, förr än j rycken dem ned derifrån. Sälunda stär ert folk, — lugnt, modigt, gifvande eder sitt blottade bröst till pris, obeskyddadt af något annat pensar än rättvisans! Välan: stöten till om j hafven hjerta dertill! Vaperbröder! I vårt land hafven j kämpat för friheten; vänden icke edra ärorika vapen emot fäderneslandets frihet! J ären icke några legobjon! För legohjonet är det likgiltigt hvart han föres, han äger intet hjerta. Viljen äfven j vara legobjon? Upphören en gång att vara blott och bart stridsmän, utan andra egenskaper, än några inöfvade soldatfärdigheter; sluten äfven er till den stora samtiden och blifven medborgare — Tyskar — söner af äret 1848! J skolen icke vända vapnen emot er konung; men, vid Gud! J skolen icke heller göra dem till bödelsbi!or emot edra fäder och bröder! Träden öppet öfver på folkets sida, på dess erkända representanters sida: deras, som icke vilja annat än hvad folket vill; äfven j utgören ju en del af detta folk! Orden icke om gatuupplopp, pöbelupplopp; folket kämpar för sina rättigheter, och mot 16 millioner menniskors vilja ställer sig en ensam individ! Förklaren er konung att j ej viljen lyfta edra vapen emot er nations vilja, utan att j tvärtom skåden krigarens kallivärnandet till sista blodsdroppan af den frihet, som folket, emot yttre och inre fiender, tillkämpat sig, som fursten har stadfästat. Soldater och Underofficerare af den 7:de Schleswig-Hoisteinska Infa nleribataljonen